amning ¤

jag har fått lite kommentarer ang min amning, jag tror det blivit lite missförstånd som jag vill förklara :)

jag ger alltid Leon tutten först, det är när han släpper och bara skriker och vägrar ta tag igen som han fått flaska när han inte blivit mätt och sedan fått tutten igen efteråt.

jag har bara pumpat ut innan amning en gång för jag ville se hur mycket jag hade i tutten, men efteråt har jag fått veta att det inte säger någonting om hur mycket han får i sig när han suger, för han är mycket effektivare än pumpen :)

nässprayen som påskyndar/stimulerar utdrivningsreflexen heter Syntocinon och innehåller Oxytocin, den är receptbelagd och man kan få utskriven av bvc :) den har verkligen hjälpt mig nu när jag haft det så jobbigt. så jag är verkligen glad att jag fick den.


nu, peppar peppar, går amningen mycket bättre! yeei! bara då och då vi är lite osynk, men jag tror verkligen han känner så väl när jag blir stressad så han inte heller kan slappna av och då blir det inte bra. men jag försöker verkligen komma tillbaka till min trygga ammandemamma-roll. försöker verkligen.

kärlek

Kl 1 hos Noah

I måndags var vi hos Noah. Där bjöds det på härlig lunch, latte och hembakade kakor, oj oj oj :) mums!

lite fina bilder har jag att bjuda på också :) våra ungar är ju FÖR härliga :*

Leon blev lite sugen på Nova så han tog hennes hand och smakade på den ;) en riktig tjejtjusare jag har :D

noah, molly, edith, nova, hugo, othilia, leon

kärlek

bvc ¤

igår hade jag som känt en väldigt jobbig dag, kände mig otroligt deppig och ledsen..
imorse när jag vaknade så kände jag mig gladare, även då jag nuförtiden är dygntrött på grund av att jag är uppe typ hela nätterna.. nejmen ammar två ggr på natten och en gång lyckas det räcka med nappen.
men jag tror all denna nattamning gjort bra för mina tutts för nu verkar det finnas tillräckligt iallafall. yeei fast jag vågar inte ropa hej ännu....

jag hade ställt klockan på 8, för att inte missa bvc's telefontid idag. kikade in Leons prickar innan, dom hade bleknat något, skönt.
klockan 8.30 ringde bvc mig istället för att jag ringde dom. vår braiga bvc"tant" som ville höra hur det gått med svaret från sahlgrenska. vi pratade en stund om det och sedan frågade jag om jag kunde få komma då jag vill veta om prickarna och om min amning går som den ska eftersom Leon nu äter typ endast 5 minuter varje gång, vill väga honom, egentligen före och efter amning för att se hur mycket han får i sig. men det ville hon inte, hon sa att det inte säger någonting om hur han får i sig överlag, utan att det bara skulle göra mig mer stressad. Men hon sa att jag fick komma och väga honom om jag ville, så skulle hon titta på prickarna.

vi stack dit till 9.30, hon tittade och instämde på vad de andra hade sagt, att det kan vara tredagarsfebern som Leon haft eller andra vanliga virusprickar, ingenting farligt, ingenting smittsamt och ingenting Leon lider av - yeei.
Vi vägde skrutten, 5460gram, vilket är 40gram på en vecka, vilket är lite lite, men hon sa det att eftersom han haft feber i ett par dygn så är det ingenting konstigt utan bra att han gått upp trots det.
Hon mätte även Leons huvud som visade att det växt några mm till nu på en vecka. Så det växer fortfarande - om något lite långsamt, men så det ser bra ut.
Jag berättade även om alla larviga saker jag skrev här igår med gråten i halsen och hon förstod min oro och gav mig bekräftelse på att jag är en otroligt bra mamma till Leon och att när hon ser på Leon så ser hon en riktigt fin och glad kille som mår så bra som man bara kan.

Hon sa även att om det känns bra för mig så får jag gärna komma varje vecka och väga och mäta Leon för att få bekräftelse på att allt mitt kämpande med amningen ger resultat. Hon är så snäll.

kärlek

Babycafé ¤

efter bvc så mötte vi upp frida och othilia och traskade till babycaféet. det var trevligt som vanligt, men eftersom vi kom lite senare idag så hann vi inte få någon sopplunch... vi var hungriga när vi gick hem... :(

men jag måste ju bara inflika här på bilden på Maria - är det tillåtet att vara så här supersnygg och fräsch 2 veckor efter man fött barn???? :D
(det finns inga bilder på mig först efter måååånga veckor.......hehe)

kärlek

prickar...

ja, jag bjuder på min nakenfis, som ni ser, en prickig nakenfis.

blev något förvånad när jag skulle byta från pyjamas och upptäckte att min goa glada kille var alldeles prickig... jaaahaaaa? han verkar ju inte märka av dom, klockan var 09.10 så jag hade precis missat telefontiden på bvc som är 8-9... suck. ringde 1177 och hörde. som vanligt är dom något otrevliga till en början "ja men det är ju jättesvårt, jag vet ju ingenting om er, om du ammar, om han blivit vaccinerad, tidigare sjukdomar, osv osv" men hallå? det är väl bara att fråga?! jag blir såklart anti direkt och kontrar med "jaha men vad ska jag göra då? det är ju er man ska ringa för råd!?" jaa.. då börjar hon prata och diskutera och agerar som hon SKA. Kommer fram till att det förmodligen kan vara tredagarsfebern som han haft. Han hade ju feber i två dagar vad vi vet, sen kollade vi ju inte tempen innan och när han inte kändes lika varm längre så slutade vi ju kolla tempen. så han kan ju ha haft i tre dagar. just tredagarsfebern avslutas med röda prickar när febern försvunnit.
ska ringa bvc imorgon på telefontiden.. så får vi se om vi kan få komma så hon kan säga vad hon tror när hon får titta, om prickarna är kvar?

just nu känns det bara som allt skit om man får säga så, avlöser varandra. amningen gör mig galen och jag är nojig över allt! Jag vill att allt ska vara som vanligt igen. Det här är såå himla jobbigt. Vill bara gråta. Jag letar "fel" på mitt älskade barn bara för det känns som att ingenting är bra nu och att snart kommer nästa grej.. hatar att det känns såhär och all den här oron gör ju inte att amningen går bättre och lättare.. nej.. han blir arg och bara skriker ibland när jag försöker amma honom utan att han sagt till att han är hungrig. bvc sa att jag ska amma ofta för att få igång det ordentligt igen, men plutten vill inte samarbeta med mig. skulle vilja ha en våg så jag kunde få veta hur mycket han får i sig när han äter. för han äter så himla snabbt så jag undrar hur mycket han får i sig... för han vägrar ta bröstet igen när han släppt. jag fattar inte. när jag testar och ser om det är slut så sprutar det hejjvilt tack vare nässprayen, så nej det är inte slut...

som jag sa till min mamma idag, jag liksom letar avvikelser i Leons beteende, han äter för fort? äter han för lite? han sprattlar med benen som aldrig förr, han trycker upp magen/ryggen när han ligger på rygg, har han spasmer? eller har han bara kommit på hur han ska börja göra för att försöka vända sig? är han FÖR glad? han ler och skrattar, jollrar och pratar hela tiden och helt plötsligt på kvällarna så skriker han som aldrig förr innan han somnar. riktiga kolikskrik, men jag fattar inte? det är bara när han ska somna. försöker ge honom tutten men han vägrar suga tag. oron kommer direkt och jag tänker vad är det nu? har han ont? eller har han det jobbigt att släppa kontrollen innan han somnar? han har inte haft det kolik-jobbigt på ett bra tag. vi kör ju med allt, semperdroppar och minifom, massage och windi när det behövs. nu efter han fått ersättning då och då så kanske det krånglar till med hans mage? jag har nu hittat något jag tycker är jobbigt med att vara förälder. när ens barn mår dåligt och/eller något är fel. det är fruuuuktansvärt jobbigt, vill bara gråta. usch usch usch. blir så ledsen och känner hur tungt det här är för mig... vill bara att allt ska bli bra, som vanligt igen.. kommer det bli det?

kärlek

lite nyheter..

Idag har vi ringt sjukhuset för att få ett svar. Dom letade reda på en läkare som pratat med experterna på Sahlgrenska om Leon och så ringde dom upp oss några timmar senare.
Vi fick till svar... att dom inte ännu har ett svar (?)
Dom skulle skicka upp bilderna till Akademiska i Uppsala så att dom också får titta på dom och göra en bedömning dom också.
Men dom sa att det inte var någon fara med Leon. Att vi kunde vara lugna och behövde inte oroa oss. Att dom kommer kalla oss för att följa upp honom. 
Att varför hans huvud nu inte växt lika mycket som det ska kan vara en växt-svacka. Behöver inte betyda något. Det kunde även vara genetiskt, kanske mitt eller vincents huvud växte på liknande sätt när vi var små. Men att det växer ikapp senare. Det som är nu är att Leon växt snabbt på längden och vikten och huvudet har inte riktigt hängt med. Det är inget farligt eller konstigt. Det är inte heller något som direkt syns, Leon ser helt enkelt nätt ut. Det kan vara så ibland.

Men jag vet inte om jag känner mig lugn och glad för det. Jag vill ha konkreta och exakta svar. Nu ska man gå och vänta på ytterligare ett svar...
Något jag får fortsätta att tänka på är att det är ingen fara för Leon nu.
För hade det varit det så hade han redan opererats.


Kan även berätta att vi fortfarande kämpar med amningen. Det går sakta framåt, tror jag. Jag har ännu inte gett upp. Jag SKA amma. Fick ge Leon ersättning igårkväll innan läggning för han var hungrig och jag pumpade ut för att se hur mycket jag hade och jag fick ut 60ml, som han åt, sen fick han bröstet igen, men det gillade han inte direkt.. kom inte något.. så han fick lite till i ersättning så att han kunde somna. Känns skit rent ut sagt att inte kunna ge honom tillräckligt. 60 ml är mindre än hälften mot vad han äter.. suck..
Allt gick så bra förut. Jag förstår inte hur lång tid det ska ta att få det bra igen.. blir så ledsen... Vill att det ska bli som förut. Då allt var lätt och bra. 

Var på efterkontroll hos BM idag, pratade förlossning, hur det är att vara förälder, preventivmedel, knipet och en undersökning. Pratade om min besvikelse över den idiotiska barnmorska som förlöste mig, hon som borde byta jobb. Ska skriva i mitt nästa förlossningsbrev till nästa barn att jag INTE tänker ha någon kontakt med henne. Nej.
Undersökningen gick bra och hon tyckte jag läkt fint. Skönt att höra. Fick även se med hjälp av en spegel på min egen livmodertapp, häftigt! Tänk att ett barn kommit ut där! :D
Kroppen är ju fantastisk! Jag är ganska fantastisk som klarade det ;)

Till sist här vill jag ge er helt underbara bilder på vår solstråle ¤ 

Är det okej att vara kär i sitt eget barn? ;) 

Leon är helt fantastisk, det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag älskar honom.

kärlek

Leon 3 månader ¤

idag är Leon tre månader gammal. tänk vad tiden flyger iväg. våran lilla plutt är inte så liten längre... jo det är han, men han har ju varit mindre ;)

vi har fortfarande inte hört något från sjukhuset.. vi skulle ringa igår, men vi missade telefontiden som bara var mellan 9-10 på morgonen. typiskt.. får ringa på måndag direkt. antar att dom inte kommer kontakta oss på helgen? det går inte att komma fram till dom heller, inga telefontider :(

kan tala om att amnings sprayen jag fick funkade skitbra. om det var sprayen eller psykiskt spelar ingen roll, mjölken droppar/flödar och sprutar hejj vilt - nejdå, inte riktigt, men nästan :D känns som en lättnad. börjar slappna av med amningen nu. känns otroligt bra. är så himla glad för det. dock har jag glömt av att dricka vatten idag på hela dagen, dumma mig, så idag är det inte lika flödigt..... hm..

Leonälskling vaknade upp med feber imorse stackarn, reaktion från vaccinations sprutorna antar jag. 38.7 grader hade han på morgonen, sen medans jag var på bytardag tillsammans med syster och mamaFrida där jag fyndade 40 plagg till Leonfis så hade han sovit hela tiden och vaknade lagom när jag kom hem. Då hade febern sjunkit till 38.3 grader. Sen har han varit lite pluttig hela dagen men vi ville vänta med att ge honom alvedon eftersom det är bra att dom får ha lite feber eller vad man ska säga. hjälper ju kroppen med sitt eget försvar. Så jag har ammat och ammat och ammat istället, men nu på kvällen så blev han mera gnällig och pluttig och kunde inte riktigt sova så då gav vi honom alvedon fast han bara hade 38.4 grader. Nu sover han sött. men det är jobbigt det här att vara förälder, när ens barn inte mår bra och/eller är sjuka, man känner sig så hjälplös. man gör det man kan och får vara glad över att man har såna underbara vänner och familjemedlemmar som kan ge råd, stöd och tips.

nu ska jag och vincent fortsätta kolla på mys-film, Pocahontas (love!)


men innan det vill jag bara säga, tack alla underbara människor för all er kärlek och tankar till oss, ni förstår inte hur mycket det betyder att ha såna fantastiska människor som bryr sig när det är tufft. helt otroligt. blir så glad! tack!

¤ ~ all kärlek till er ~ ¤

Leonstatus ¤

Idag var vi på bvc för att få tremånaders sprutorna. Stackars älskling, det var verkligen inge kul, ont gjorde det också. Lillplutten.

Vi pratade om Leons fontaneller och att vi fortfarande inte hört något från sahlgrenska. Bvc sa att vi skulle ringa Barnkliniken imorgon om vi inte hört något innan. Vi ska inte behöva gå och må dåligt medans vi väntar på svar.

Fick även utskrivet en näs-spray som jag ska ta innan amning som sätter fart på utdrivningsreflexen också, då jag håller på och kämpar som en galning för att få igång amningen igen. Det börjar gå bättre. Men ändå inte riktigt bra - som förut.. :( Hela mitt liv står nästan stilla pga amningen. JAG VILL INTE SLUTA AMMA. Jag blir så himla ledsen och bara gråter över att det inte funkar som förut. Jag kan inte göra saker längre. Känner inte att jag orkar på samma sätt som förut. När jag inte kan vara säker på att jag kan ge Leon mat ordentligt lätt och smidigt utan jag måste först få honom att ta bröstet och sen när han blivit så arg på mig att han inte tar tag överhuvudtaget så får jag ge honom ersättning för att han ska bli mätt. Jag skulle också bli arg på mig att man inte kan få mat på en gång :( Håller tummarna för att denna sprayen ska hjälpa. Imorgon har vi tänkt gå på babycaféet för första gången på en vecka. Hoppas det går bra.

Pluttisen har vart lite pluttig idag/ikväll efter sprutorna, han verkar ha klarat sig från feber, men verkar haft ont i låren, så vi gav honom alvedon och sen fick han äta tills han somnade och nu har han sovit gott i 2,5h. Förhoppningsvis för natten. Ifall vi kan få komma in i våran rutin igen som vi hade innan.. hoppas.. han sov nämligen hela nätter innan hela den här sjukhusgrejen.

20100923. 90 dagar.
Längd; 61,5cm
Vikt; 5420g
Huvudomfång; 38,5cm



tidigare statusar;
Nyfödd. 20100625.
Längd; 49cm
Vikt; 2955g
Huvudomfång; 34cm

20100706. 11 dagar. Hembesök.
Vikt; 3140g

20100713. 18 dagar.
Längd; 52cm
Vikt; 3410g
Huvudomfång; 36cm

20100720. 25 dagar.
Längd; 53cm
Vikt; 3660g
Huvudomfång; 36cm

20100726. 31 dagar.
Längd; 54cm
Vikt; 3940g
Huvudomfång; 36,5cm

20100816. 52 dagar.
Längd; 57cm
Vikt; 4735g
Huvudomfång; 37,4cm

20100906. 73 dagar.
Längd; 60cm
Vikt; 5090g
Huvudomfång; 38cm

kärlek

nu ska jag berätta...

nu tänkte jag att jag skulle berätta. nu när vi landat lite. om man nu kan det efter en sån här sak..


i onsdags hade Leon vart förkyld i en vecka och jag började bli lite nervös över att han började inte kännas som sig själv helt och hållet sen tisdagen. han var ledsen hela tiden. han som alltid är en glad kille... hostig samt att han fick något visslande/blås/tjut-ljud när han skrek som lät otäckt. i onsdags så åt han knappt på hela dagen. han åt bara någon minut och sedan var han arg och ville inte ta tutten något mer eller så låg han bara och flinade lite och verkade nöjd så.

på onsdagen var vi på babycaféet, första grejen vi gjorde sen förkylningen bröt ut på honom, då han började bli bättre (mindre snorig). Men han var bara ledsen och ville inte äta. Satte honom i sjalen och där sov han hela tiden vi var där.

Sen var vi hemma en sväng och åt middag för att sedan åka tillbaka till öppnis för pysselkväll. När vi kom dit så blev Leon ledsen efter bara en liten stund.. sen skrek han hela tiden vi var där typ.. 2,5h. På väg hem så ringde jag mamma och frågade vad jag ska göra, han är inte som han brukar. Mamma övertalade mig att vi skulle ringa 1177, vilket jag känner mig jättefjantig som första gångs småbarnsförälder som nojjar över allt... vi tog tempen som visade bara 37,3 och skrev ner på en lapp allt med Leon som inte var som det brukar. Sen ringde Vincent. Han pratade en stund med dom på 1177 som sedan sa att hon tyckte att vi skulle åka till Barnjouren på USÖ. Väl framme på Akuten/Barnjouren fick vi vänta en timme innan vi fick komma in, 1 timme av ledsen kille och oroliga föräldrar... Sen fick vi komma in, en jättesnäll sköterska tog hand om oss och ställde lite frågor och vi vägde honom och mätte syrehalten och blodtrycket och allt visade bra värden. Hon sa att vi skulle väga honom efter att jag hade ammat honom för att se hur mycket han får i sig. Så i väntan på att läkaren skulle komma och titta på honom så ammade vi. Sen efter vägde vi honom, och då hade han bara fått i sig 40ml, men ville inte ta bröstet igen. Försökte och försökte. Tog andra bröstet och då åt han lite till. Han fick nog i sig totalt 80-90ml.. vilket är lite lite. Han har alltid förut satt i sig 150ml utan problem.


Läkaren kom och kikade på honom, pratade med oss och kollade igenom hela Leon, såg lite roligt ut, lite som cirkus konster när hon höll på, han fick dra sig upp när hon höll han i armarna, kollade reflexerna, satte honom upp, ställde honom, la honom på mage och kikade i öron, ögon och kände på huvudet.. Hon bad om att få se Gröna boken om vi hade den med oss - och det fick hon. Hon bläddrade i den och sedan kände hon på hans huvud igen. Frågade om någon sagt något till oss om hans huvud, för hon hade svårt att känna hans fontaneller. Neeej? vadå?
Hon berättade att hon blev lite orolig för att hon hade svårt att känna den där fram, uppe på huvudet, att den skulle växt igen redan... Hon sa att hon ville att en annan läkare skulle känna också samt att hon skulle försöka få tag i den läkare som undersökt Leon på hans 1 månadskontroll, så hon försvann en stund igen.. och där satt vi... i chock och förstod ingenting...
Det kommer in en man som tar blodprov i hälen på Leon.
Någon timme senare kom hon tillbaka. Det fanns ingen läkare kvar som kunde känna. Hon förklarade att det vi varit oroliga för när vi kom in var det ingen fara med. Leon har en virus förkylning. Men med tanke på att vi inte tyckt att han varit sig själv, samt att hon inte kunde känna hans fontanell och att det tjut-ljudet när han skrek har med andningen att göra gjorde att hon inte ville släppa hem oss igen innan någon läkare kunde titta och känna på Leon, så vi fick bli inlagda på avd 26 -barnkliniken.
Hon berättade att den ska vara öppen ett bra tag till, för att hjärnan ska få tillräckligt med plats att växa. Har den redan vuxit igen så behöver man göra något åt det och då får man operera... Det första som blir påverkat av att det blir tryck på hjärnan är andningen...
Sen sa hon säker mer saker men här blir jag så blockerad, jag slutar lyssna. Jag orkar inte höra mer..
Hon lämnar rummet för att hämta någon som ska ta oss till rätt avdelning.
Leon har somnat i min famn, jag tittar på honom och känner hur tårarna börjar rulla ner för kinderna. Min lilla pojke, vad är det för hemskt dom har upptäckt?! Jag bryter ihop, ser framför mig hur Leon ligger sövd på ett operationsbord och inte klarar sig. Jag känner paniken och skräcken i hela kroppen. Han ligger bara där i min famn, sover sött, så hjälplös. Jag känner hur jag i mitt sinne tar avstånd.. Hur ska jag klara det här? Om han överlever detta, har hans hjärna redan tagit skada? Kommer han bli utvecklingsstörd? Handikappad? Hur ska jag klara det? Varför händer det här min pojke? Är jag världens dåligaste människa och mamma som inte känner att jag skulle klara det?
Den gulliga sköterskan som tog hand om oss först kom in, försökte trösta. Men jag hörde inget..
Hon sa att om det behöver opereras så kommer det säkert att gå så bra. Leon är en sån fin kille.
Hon går ut. En stund senare kommer en man som ska ta oss till rätt avdelning. Vi tar våra grejer och går. Genom en korridor, in i en hiss, genom en till korridor och upp i en hiss till. Sen är vi framme. En kvinna säger åt oss att sätta oss inne i rum 30 så länge så kommer hon snart. och där sitter vi, halvsover med tårar som rinner ner för kinderna... i två timmar. Sen går jag ut och tittar mot receptionen, då vinkar den här kvinnan till mig att hon kommer straxt. Efter en stund kommer hon och säger att detta är vårat rum och att imorgon bitti kommer det läkare som ska titta på Leon. Vi ska ringa på klockan när Leon är ledsen och vi ska berätta när han inte är som han brukar. Vi bäddar ner 90sängen som vi ska sova på tillsammans medans kvinnan går och letar reda på en till kudde och filt.
Leon vaknar upp nu vid 03.00 och vi ska väga honom före och efter varje amning igen. Han får i sig runt 100ml på sin höjd. Sen somnar han igen och vi går och lägger oss. Leon vaknar igen kl 07.00 och får mat igen... Klockan 08.30 börjar dom gå rond. vid 09.00 kommer två läkare och en ssk in till oss, dom frågar varför vi är här och vi berättar det som vi åkte in för igår samt det läkaren på akuten sagt om Leons fontanell. Läkarna känner på honom och undersöker honom. Får gensvar av Leon av stora fina leenden - som bara han kan. Läkaren säger att han vill att neonatal överläkaren ska titta på Leon, för han är mer kunnig om just detta. 30 min senare kommer denna neo-läkare - Magnus. Han undersöker Leon och berättar om fontanellernas funktion och han säger att han har svårt att känna om den är helt sluten och därför beslutar att vi ska fotografera Leons huvud från sidan, framifrån uppifrån och bakifrån samt röntga och sedan skicka bilderna till experterna på Sahlgrenska sjukhus i Göteborg. Vincent frågar Magnus om Leon kan ha tagit skada av det redan om det är igenväxt. och HÄR är det första gången vi får andas. Magnus säger "Nej, nej det har inte tagit någon skada på Leon i nuläget" "är det igenväxt så kommer man behöva operera för att hjärnan ska ha plats att växa som den ska, men just nu finns det plats." Vi känner oss nu lugnare, även om det inte känns helt bra förstås.
Dom går igen och beställer en akutröntgen till oss. 3 timmar senare kommer en av läkarna in igen, AT-läkaren Daniel som vart med hela tiden, fotograferar Leons huvud med digitalkamera. Sen förklarar han att dom kommer att skicka bilderna och röntgenbilderna till sahlgrenska och av dom får vi svar av i nästa vecka. Vi ska få komma ner till röntgen kl 14.00 och därefter kan vi åka hem om vi vill, så ringer dom när röntgenläkarna tittat på bilderna, för att ge oss ett preliminärt svar.... Om det skulle visa sig att vi måste operera så kommer vi att få åka till Göteborg och Sahlgrenska inom en vecka för att öppna upp... Så det är iallafall såpass allvarligt.


Jag var med när Leon skulle röntgas. Det var hemskt att se sin lilla plutt ligga på den där stora britsen med lampa i ansiktet. Försökte verka lugn och glad för hans skull så att han skulle bli lugn. Sen kom en röntgenläkare och stoppade kuddar på var sida av hans huvud och så skulle dom hålla fast honom medans dom tog bilder, lilla Leonälskling tyckte inte om detta... :(
När vi var klara med bilderna fick vi gå ut för att vänta på besked om dom blev tillräckligt bra, då Leon inte låg helt stilla. 40 minuter senare fick vi veta att de var bra så då åkte vi hem.

Vid 17 tiden så ringde dom och berättade att röntgen visade att han fortfarande hade hål i skallbenet, som han ska ha. Men något mindre än vad man ska ha. Så det var ingenting vi behövde oroa oss för och just nu var det bara att vänta på vad experterna på sahlgrenska säger - det är dom som vet..


Hemma på kvällen så skulle jag amma Leon, men han åt bara i 1 minut och sen släppte och bara skrek. Samma på andra tutten. Vincent fick försöka trösta så tog jag pumpen. Jag pumpade i 30 minuter och fick inte ens 10 ml sammanlagt på båda brösten!? Förr kunde jag lätt få 150ml på 10 minuter på ETT bröst..
Ja, som om det inte vore nog så sinade min mjölk direkt. Mjölkproduktionen påverkas väldigt lätt av hur man mår, och som ni förstår då jag trott och fortfarande självklart är livrädd för att jag ska förlora min son, så mår jag inte så bra. Att jag skulle få problem med amningen hade inte slagit mig. Jag älskar att amma, det sista jag vill är att sluta amma och ge ersättning. Jag vill verkligen inte, jag vägrar! Men jag kan inte vägra för min son behöver mat. Så det var bara att ge, som tur är har vi haft två tetror med färdigblandad hemma. Gav honom det och grät samtidigt. Kändes fruktansvärt.
Nu har jag kämpat och pumpat och kämpat sen dess med att få igång min mjölk, men det är inte lätt.. får ut så himla lite. Leon vill inte ta tutten för det kommer knappt något. Men jag pumpar och pumpar ofta och dricker massor med vatten för att få igång det. Men det viktigaste för att det ska fungera är inte lika lätt. Må Bra. Nej, jag mår inte bra, hur kan jag må bra? Men jag försöker och jag vägrar ge upp.


Det är jättejobbig tid nu. Väntan på samtalet från experterna. Väntan på beskedet. Om Leon ska behöva genomgå en operation, min lilla pluttiga älsklingspojke.. usch jag vill inte. Snälla väck mig ur denna mardröm.


Här nedan kommer lite bilder från idag, idag har vi myst, busat och lekt. Min älskade lilla kille är det vackraste jag vet och han mår bättre, han är mer sig själv nu - en glad skruttkille. Det är vad jag försöker fokusera på.

kärlek

en sån där deppdag..

idag är det verkligen en sån där deppdag... allt har bara gått åt skogen och jag känner mig dålig, ledsen och trött..

Leon har haft en dålig dag idag han också. Jag vet inte om det är hans förkylning (som börjar bli bättre) eller magen (då bvc sa åt oss att vi kunde börja halvera dosen så har han fått ont i magen igen) Eller om det är hans utvecklingsfas han har nu. Det är ju en vid 11-12 veckor och Leon blir 12 veckor på fredag.

Idag har han legat i sin säng och sovit i 10 minuter och suttit i sittern sammanlagt 15 minuter.

Resterande tid har jag burit på honom och gått runt, vankat fram och tillbaka på gatan här ute för att få lite luft med en ledsen Leon i sjalen tills han somnade. Sen sov han i sjalen och jag halvsittandes i soffan i 2 timmar, sen vaknar jag av att han gråter i sömnen i sjalen, han jagar upp sig själv och är sen klarvaken och tårarna sprutar. Han får mat och först vill han inte ta tutten och då får jag lite smått panik - för jag har hela tiden tänkt att så länge han äter som han ska så är det ingen fara... Men efter någon minut bara så låg han och klunkade som han ska. Sen låg han i mitt knä och smajlade en 10 minuter och sen var det igång igen. Ledsen kille ville ingenting.. Jag kollade tempen, ingen feber.. provade massage på stenhård spänd mage, gick inte så bra.. provade windi, hände ingenting (för en gångs skull?) så jag erbjöd han mer mat, men de ville han inte. Sen sprakade det i brallan (blöjan) och då tänkte jag "Jippie!!" jag trodde att nu skulle det vara bra.. men nej. Han log i någon minut innan tårarna och underläppen kom tillbaka.

Får han sitta i sjalen är han nöjd - typ. Sen somnar han..

Hoppas på en bättre dag imorgon.. och inatt ska jag banne mig väcka honom för att ge honom mat, för jag klandrar mig själv för att han är såhär eftersom jag inte väckte honom inatt.

Jag tycker så synd om min älskade lilla kille som är så ledsen och jag känner mig så DÅLIG! :(

Nu har pappaVincent kommit hem, äntligen.

Har även tappat hoppet om mig själv att jag någonsin kommer komma igång med träning och gå ner mina förbaskade gravidkilon. jag är så less och så depp och jag vill ingenting. vill bara gråta. jag var så duktig innan jag blev sjuk och gick långa promenader varannan dag och åt inte dåliga saker.. men med förkylningen kom sötsuget och nu när förkylningen avtagit är lusten till att promenera som bortblåst!

Men om Leon mår bättre imorgon så ska vi på babycafé och då blir det 8km fram och tillbaka, kanske blir motiverad då till att fortsätta, förhoppningsvis.

kärlek

dålig mamma eller mamma vet bäst?

igår när jag pratade med bvc ang Leons förkylning, hans host, nys och snor så sa hon efter att jag talade om att han sov 11 h natten till igår, att jag skulle väcka honom var 5e h för att ge honom mat. han har ingen feber men det skulle ändå vara bättre att han fick äta. vilket gjorde sedan att jag fick skuldkänslor och kände mig som en dålig mamma att jag fått sova så skönt hela natten (och han med för den delen) när jag egentligen skulle väckt honom och gett honom mat...

Men hon sa att det är bra om jag tänker på det till nästa natt. Absolut.

Igårkväll somnade Leon vid 19.00 igen, jag satte klockan på 02.00 - 7h. Tänkte att han måste ju få chans att vakna själv innan jag går på och väcker honom.. gillar inte direkt att väcka honom när han sover, känns ju taskigt?

Klockan 02.00... ringde klockan och jag stängde av den och.. somnade om :(

Klockan 06.00 vaknar jag av att Leon ligger i sin säng och jollrar... 11 h igen!

En del av mig blir så himla stolt över honom att han fått in sin rytm lite mer nu. Alltså sovit 11h 19.00-06.00 två nätter i rad. Duktig kille!! MEN DÅLIG MAMMA :(

Känner mig verkligen dålig, som en elak mamma... nu gjorde jag det igen. Jag har superlätt för att vakna när han "säger till" men av väckarklocka är inte min starka sida......... Han åt och var glad och låg och flinade sina största fina tandlösa leenden en stund. Sen blev det lite kinkigt sov vanligt och sen sov han en stund igen, som vanligt. Nu sitter han här med mig och flinar och pratar :)

Eller är det så att JAG känner min son bäst och om jag trodde att han skulle må dåligt över att inte äta på natten så skulle jag vakna automatiskt ?

Han blir ju bättre och bättre för varje dag som går och han äter ofta på dagarna.

kärlek

Leonfilm ¤

Dom som känt mig länge vet att jag har fotfobi.

Fötter är det absolut värsta jag vet! Tycker det är en väldigt otrevlig kroppsdel att se och röra vid. Den är otroligt nödvändig och väldigt bra att ha. Men jag har väl sett för många som inte bryr sig om sina fötter vilket givit mig denna avsky. (nu har jag dock lärt mig att kunna ignorera folks fötter, sålänge ingen håller på med dom eller har dom in my face!) ;)

Men allvarligt!

Nu är ju hela min son otroligt vacker, men hans fötter, är nog underbarast!

Jag fullkomligt ÄLSKAR hans fötter och hans små tååår som spretar åt olika håll jämt! Så himla mysiga! <3.

kärlek

tatuering ¤

smärta är bara svaghet som lämnar kroppen!

right?!

kärlek

Stooortåån! ¤

på babycaféet i onsdags fick Leon upp ögonen för sin stortå! :D

(läste i min egen bebisbok att jag sög på mina stortår när jag

var 5 månader :D så det kanske ligger i generna ;))

kärlek

Leonfilm ¤

i tisdags satt Leon och pratade med mormor ¤

kärlek

Stort grattis! ¤

Stort grattis till min underbara vän Maria Kingsley som imorse fick sin andra son, Leopold. En jättefin liten kille som jag längtar efter att träffa. Fast nu kommer det nog ta ett tag eftersom min lilla Leon är förkyld och supersnorig och rosslig.. Men men, jag längtar!!

Vad stor min kille blev helt plötsligt, fast han inte ens är 3 månader hihi.

¤ Grattis Maria och John, mina älskade vänner! ¤

kärlek

mysfredag ¤

Efter föräldragruppsåterträffen på bvc hängde Frida, Christoffer och Othilia med oss hem. Vi bestämde oss för att tanka våra små hemma hos oss innan vi gick upp på stan för lunch.
Det blev lunch på Jensens och kaffe/efterrätt på Java :)

Sen lite senare på kvällen kom dom över igen med Kinamat som vi åt tillsammans innan jag skulle lägga mig under nålen : jag var lite nervös JA..... så behövde lite stöd ;)

Othilias underbara strumpbyxor!

Happy bum! :D

Leon trivdes bra hos mamaFrida medans jag fick ont ont ;)

kärlek

tatuering ¤

igår la jag mig under nålen - äntligen! har längtat så länge. Skitont gjorde det, jag trodde inte att vaden skulle vara någon fara. Men det gjorde ondare än ryggen och handleden tillsammans hehe.. tur man har fött barn så att man lärt sig hantera smärta :) ;)

kärlek

Kl 1 hos Othilia

I måndags var vi hemma hos Frida och Othilia.

Jag kände mig inte riktigt kry, men vi tänkte att vi går dit en sväng iallafall :)

Vi fick då äntligen träffa Oliver och minstingen Hugo för första gången, vilka gosisar! Utöver dom så hängde vi med Othilia, Edith och Nova.

Efter bebisträffen så fick jag och Leon stanna kvar på middag, det var riktigt mumsigt och mysigt!

kärlek

första förkylningen ¤

jag drog på mig en förkylning i helgen eller nått.. vaknade upp med halsont i måndags och sedan gick det över det världens snuva. host och nys. jag har klarat mig utan feber men är helt tung i bollen.

igårkväll blev det Leons tur, stackarn.. helt snorig så han inte kunde andas genom näsan, vilket gav både honom och hans stackars föräldrar lite smått panik. jag skickade iväg vincent till apoteket på sjukan som skulle stänga om 20 minuter för att köpa näsdroppar, snorsug och flytande alvedon till våran lilla skrutt, ifall vi skulle behöva. Medans han var iväg så ringde jag mamma/mormor/vår-egna-sjuksköterska och rådfrågade och blev lika lugn som jag alltid blir, tack mamma :*, så blev Leon lugn under tiden också och halvt somnade på min axel. Lite slöare än vanligt gör att man blir lite nipprig också, men det är ju jobbigt för honom, precis som för oss, att vara förkyld. Tog ner honom från axeln och då ser jag hur det hänger världens snorkråka på g ut ur näsan :) jag tar bort den (och jag kan tala om att det var mycket mer som inte syndes som hängde på ut) ;D. Leon kunde helt plötsligt andas normalt igen. Skönt. Men natten var inge kul. Jag har vaknat typ var 20e minut av att jag hör hans ansträngda andetag genom näsan. Han gnyr och är lite ledsen. Men det har räckt att jag kommer fram och lägger handen på hans hjässa så blir han lugn och somnar om. Vilket inte givit mig speciellt mycket sömn inatt, jag som fortfarande är sjuk känner ju att jag har ingen aning om hur jag ska klara av den här dagen.. Nu har Leon somnat igen så jag ska väl överväga om jag ska slänga mig i sängen igen eller äta frukost..

kärlek

Leonstatus ¤

idag har vi vart på bvc igen :)
våran älskling är så stor och duktig. man blir stolt och känner sig som en riktigt bra förälder varje gång man vart där. våran bvc sköterska är så himla bra!
nästa gång vi ska till bvc så är det 3månaders sprutorna :(


20100906. 73 dagar.
Längd; 60cm
Vikt; 5090g
Huvudomfång; 38cm


tidigare statusar;
Nyfödd. 20100625.
Längd; 49cm
Vikt; 2955g
Huvudomfång; 34cm


20100706. 11 dagar. Hembesök.
Vikt; 3140g


20100713. 18 dagar.
Längd; 52cm
Vikt; 3410g
Huvudomfång; 36cm


20100720. 25 dagar.
Längd; 53cm
Vikt; 3660g
Huvudomfång; 36cm


20100726. 31 dagar.
Längd; 54cm
Vikt; 3940g
Huvudomfång; 36,5cm


20100816. 52 dagar.
Längd; 57cm
Vikt; 4735g
Huvudomfång; 37,4cm

kärlek

första gången ¤

igårkväll somnade plutten efter maten vid 18.30-tiden. först sov han någon timme i min famn, sedan la jag över honom i soffan. klockan 21.30 började vi bli trötta så vi tog en tidig kväll, gick och la oss, jag la över Leon till hans spjälis och tänkte att nu kommer han snart vakna men men..

sen vaknar vi upp vid 05.30 tiden och vincent frågar mig,

"när åt han senast?"

"eeehm... ingen gång?"

Nu har Leon alltså sovit en Hel natt igen, andra gången, och vi vaknar av att han ligger och pratar lite i sin säng och fyrar av världens största smajl när jag går fram till sängen och säger god morgon :) underbara älsklingsplutt!!

11 timmar sov han alltså, 11 timmar!! fantastiskt! :D

Han fick mat från ena och jag pumpade 150ml på andra sen lekte vi och gosade i 1,5h och sedan somnade vi alla tre igen. 2h senare, klockan 09.00 vaknade vi upp igen, då hade vi försovit oss! Loppisdag idag ju!

Om en timme öppnar det, jag springer upp och gör mig iordning.

Men så kom jag på att istället för att Vincent skulle följa med och ha hand om Leon så kunde jag amma Leon och sen åka själv tillsammans med syster eftersom jag hade pumpat ut en måltid (150ml) så kunde vincent ge det när skrutten ville ha nästa gång. Så det blev alltså första gången jag var ifrån Leon. Innan har Vincent gått promenad utan mig med Leon och det är det enda. Att jag var den som åkte iväg denna gång, det var spännande men efter 2,5h fick jag abstinens och åkte hem :D

Hittade lite kläder efter ett tag på loppisen till skrutten och sen tog jag och syrran en sväng på mega också. Så kläder till L för 400:- blev det idag och då fick han ca 13 plagg och 4 små söta tavlor :)

kärlek

Babycafé ¤

igår var det babycafédag igen :)

vi var hurtiga som vanligt och promenerade fram och tillbaka och min sträcka blev då 8km :)

vincent är ju ledig på fredagar så han hängde också på :)

annars var det sofie, noah, frida, othilia, maria och molly våran kille är stor och kan dra sig upp till sittande med lite hjälp,
gud va fort det gåår!!! :*

idag var det mycket lugnare på caféet,
bara vi och ett par mammor med småttingar till :)
superskönt och mysigt!

söt-tjejen molly och hennes mamma maria från våran föräldragrupp var med på babycaféet för första gången, mys!

chill i soffan med sofie och noah

gladfis sen kom pappajohan och hämtade sofie och noah :)

gullunge-noah!

kärlek