Ögonkliniken med leon

Det var inte kul alls att göra ögonundersökning men Leon var duktig. Doktorn fick dock inte se så mycket som dom ville så vi kommer att göra den en gång till samtidigt som vi gör datortomografin igen.
För då kommer han kanske sövas eller få lugnande så blir det lite lättare.. Det lilla som dom kunde se såg bra ut, men det var för lite för att kunna säga säkert.

Läskigt med pupillvidgande droppar...

Fikapaus efter dropparna i väntan på att de skulle bli jättestora, blev stor skillnad direkt.. läskigt :(

 Rutschkanan i väntrummet var rolig!!

 hemma och matdags!

otäckt när ens barn ser lite läskig ut på ögonen... :( och stabblade runt här hemma som en fyllegubbe :(
men nu på sena eftermiddagen har det gått över det mesta iallafall. 

Gratistips!

Gratis är gott, eller hur?
Tänkte att jag skulle dela med mig av tips på saker man kan få gratis, för ibland snubblar man ju över lite roliga saker :)

Tipsa gärna mig också :)

Gå in på
Dagispasen.se
Först till kvarn :)

kallelse

nu har vi fått kallelse till Ögonkliniken för Leon...

väcker många upprörda känslor inom mig nu när karusellen dras igång igen.. FÖRJÄVLIGT rent ut sagt.
Grät floder igår när kallelsen kom hem. Är så arg över att det gått så lång tid. Så arg över att dom glömde bort oss. Så arg över att vi trodde att det inte var någon fara för det tog så lång tid när dom i själva verket hade glömt oss.

Ingen kan säga att det inte är något fel.
Ingen kan säga att leon inte kommer opereras.
Ingen kan säga att allt kommer bli bra.

För det är det INGEN som vet säkert.
Därför känns det FÖRJÄVLIGT! Nu är tårarna slut och jag är bara arg!

Detta kunde ligga bakom oss för länge sen om dom inte hade GLÖMT oss. Dom glömde oss?!! Va!?
Den här vården som är så bra i sverige glömmer bort små barnpatienter? Bebisar som kan vara i behov av viktig operation! VA!?

Jag vet att barn i afrika och på andra ställen har det värre än vad vi har.

Men det är är MIN son, och han är det viktigaste för MIG.

okej nu gråter jag, av ilska.

hösten är på väg....

jag älskar värme, och vill inte att sommaren ska ta slut. men jag älskar också hösten, gosiga tröjor, halsdukar, mössor och alla färger, plocka löv och andas frisk luft.

tänk att det redan snart är höst? vart tar tiden vägen? leon har blivit så stor, han knatar omkring som om han alltid gjort det, helt galet. Han har nu gått från bebis till barn. Han står bokstavligt talat på sina egna ben, (med sin mamma och pappa i närheten till hands såklart). Han är stor kille, men liten. Liten, fast stor.. Hur vet man när det är läge för syskon? Vi vill ju ha ett gäng barn, men känner inte någon ivrighet att skaffa jättetätt. Men vi vill inte vänta för länge heller. Vi längtar ju redan efter att gå igenom det mest fantastiska som hänt i våra liv - igen! Och tankarna kring OM vi verkligen kan göra det igen, skapa en till sådan fantastisk liten människa? Kan man älska en till lika mycket? Kan en till vara såhär underbar? Jag har så svårt att förstå att vi kan lyckas igen. Men å andra sidan så kanske vi inte bara är lyckligt lottade utan att vår blandning faktiskt fungerar ;) ;)
Nej men skämt och sido...

När jag tänker i första anblick att Leon skulle få ett syskon så hugger det på något sätt i mig och tanken "men han är så liiiten" kommer inom mig. Så nej, för mig skulle det inte kännas rätt att ha barnen så tätt. Men nu planerar vi bara och vi har inte bestämt oss för när och sedan vet man ju inte hur lång tid det tar och sen är det +9månader på det :) så nej, han är kanske inte såååå liiiiiten längre då.
Men det är så konstigt, hur hamnade vi här? det _ gick _ för _ fort_! Vi hann liksom inte med känns det som. När blev han 1 år och går runt och leker och busar som vilken storkille som helst? Nej vi hajjar inget. Samtidigt känner vi att vi sugit i oss ALLT och känner inte att vi missat något. Men (småbarnsföräldertjatet) det gick så fort? Vadå, bebisåret bara "poff!" och som de jag träffat som har ett gäng barn säger att det går bara fortare och fortare för varje barn! VAR SKA DETTA SLUTA!? :) Vi vill ju leva i det här, ALLTID! Fast det är underbart och jag älskar verkligen livet som mamma. Mamma, det har jag alltid varit men att äntligen ha ett barn som är mitt att älska och lära om livet, kunde aldrig förstå att det skulle vara såhär fantastiskt?! Ta sig igenom faser och problem, gör oss starkare och våra självförtroenden bättre och lyckan att dela det med världens bästa man. Ja, det säger ju sig självt. Jag lever drömmen.

Vänner, jag har under mitt år som mamma lärt känna så otroligt fina människor. Jag blir helt rörd när jag tänker på det. Våra barn har fört oss samman och jag känner och hoppas att vi kommer fortsätta att dela mycket tillsammans. Vänner för livet.

kärlek

cykla!

Nu har vi äntligen hittat en cykelstol till leon för ett pangpris! och hjälm från farmor såå nu är det bara och swischa iväg!!

Precis fått stolen monterad av pappa och då måste man få provsitta :) 

Efter premiärturen var leon såhär glad!

Cykla hem med pappa.

 Nästa dag var vi tvungen att sticka ut och ta en tur hela familjen :) 

då blir man såhär glad!

  snyggaste hjälmen från farmor <3

Killen går!

Jag dör nästan litegrann, han är ju så fantastisk! HAN GÅR liksom! :D :D :D

Förutom det här så har han gått från sängen i sovrummet till soffan i vardagsrummet och från tvn till hobbyrummet :D så himla duktig!

*stolt*

kärlek

Om sovrutinerna.

Tänkte skriva lite mer ingående på hur vi gör kring läggningen då min vän frågade och jag tänkte att fler kanske vill veta. Jag vet själv hur svårt jag tyckte det var att ta tag i det, vilken ende ska man börja i? Inte göra för mycket och inte för lite. Såhär gör vi och det funkade otroligt bra för oss och leon, sen får man ju hitta det som funkar bäst för sig och sin skrutt.

Vi hade vid de dåliga rutinerna ställt hans säng precis intakt med våran säng, för att det skulle vara bekvämt för oss som var tvungna att ligga och låtsassova, nu har vi flyttat den en bit bort.
Vi har en nattlampa som vi alltid haft på så att det inte blir kolsvart för honom när han ligger där inne själv.
Lägger honom mellan 19.00-20.00.
Vi har en cd med nattvisor som vi också alltid haft, från Goboken, den tycker vi är toppen!
Vi kramas en stund inne i sovrummet och gungar lite till visorna och sedan pussar godnatt, lägger eller sätter ner honom i sängen. Ger honom sin gosis och napp och sedan går vi bara ut. Dörren på glänt och inget smyg. Han ska höra att vi är här hemma.

Första kvällen blev han ledsen direkt när vi gick ut och det var här det jobbigaste var, innan han förstår vad vi gör. Vi gick in direkt när gråtet eskalerade. Här tog jag upp honom och tröstade honom och när han var lugn satte jag ner honom. Vincent la bara ner honom och klappade på honom och nynnade med lite i visorna - båda funkade bra(men jag tog bara upp honom första kvällen). Men han blev ledsen varje gång vi gick ut igen, men då gjorde vi precis samma. Gick in när gråtet eskalerade och gjorde samma sak. Det är viktigt att man inte stannar där inne för länge, för då blir det värre. Bättre att gå in ofta, för stannar man kvar så kan det lätt bli som förr.

Det var här det verkligen var jobbigt och man känner sig sämst. Men man får tänka på att han faktiskt VET att vi är här, han vet att han inte är övergiven. Han gråter för att han inte vill vara ensam. Och det är klart att det känns och gör ont i hjärtat. Men det är för hela familjens skull. Hans skull, för att han ska bli trygg med sig själv.
Vi sa till varandra att det kommer aldrig gå och att man kände sig som sämsta föräldern.
Men det är man inte!


En timme tog det första dagen och då somnade han innan vincent hann gå ut igen.

Andra dagen på dagen var det sån skillnad! Blev lite pluttig när vi gick ut. Blev ledsen efter en stund och då gick vi in och tröstade och ut. Inte fullt lika ledsen som dagen innan och somnade själv.

Tredje dagen. Han började inte ens gråta. På dagen så höll han på och hoppade och provade olika ljud i sängen innan det blev tyst och då hade han somnat och kastat iväg både nallen och napparna :D.
På kvällen så sa han ingenting utan somnade bara efter en stund.

Sen har det fortsatt så. Någon enstaka gång har han blivit ledsen och det har räckt att gå in en endaste gång.
Leon sover (om möjligt) ännu bättre på nätterna. Han har innan sovit oroligt och gråtit i sömnen både på kvällen innan vi lagt oss och på natten så vi har vaknat och fått trösta men nu har han sovit jättegott. Väcker oss med sina glädjetjut runt 7.00-8.00 på morgonen.

Om ni vill prova, prova.
Men prova inte om ni inte är beredda att ge det lite tid och hålla ut. De första dagarna är svårast.
Men det är så värt det.

Sovrutiner.. dag 5

5e dagen och det är ju fantastiskt! varför gjorde vi inte det här tidigare? :)

LOVE!

HAN GÅÅÅR!

ÅÅÅÅÅ min finfina kille gåååååår (om man lockar honom) hihi!
Gud vad fort det går framåt, för några dagar sedan hade han inte tagit ett enda steg :D


Så här har ni första videorna på Leon när han går :)

6 STEG!

ÅÅhååÅ! Killen hela dagen liksom!!!! först ett steg och sen ett, två, tre, fyra, fem och SEX steg efter varandra.
Ja helt löjligt stolt med tårar i ögonen glädjetjuter jag och leon ikapp! han blev så stolt och kramade mig hårt :D

Förstå liksom, att från att inte har kunnat gå, till att helt plötsligt kunna! Vilken frihetskänsla. Kanske som när vi åker någon härlig bergochdalbana eller något :D


och vi är så larvigt stolta :D


inte nog med det, så går sovrutinerna som en smäck! Inget ledset på dagen och inte heller nu vid läggning. Vad mycket energi jag får att slippa ligga därinne i en timme och låtsas sova som gör att man blir helt dåsig. yes!
Nu blir det nog mer syning om kvällarna :D

Vanligtvis brukar han ha den ett tag och spottar sedan ut när han somnar. Men nu ibland väljer han till och med att inte somna med napp. Liten blir stooor!

Tunika stl 80

En bildbomb på min allra första nästan färdiga tunika i stl 80 (denna med 3/4 ärmar).
Bestämde mig för att skippa knappar i halsringning på mitt mönster på dessa större storlekar. Mudden går utmärkt att dra ut så det går lätt över huvudet.

Leon är en duktig modell :) Lite svårt att vara still bara ;).


Marie, du får säga om du tycker att storleken och längden verkar bra(ärmarna på din blir som vanligt),
Edith och Leon är ju typ samma storlek, 74or :)

och bästa mormor som gjorde det möjligt för mig att (nästan) göra klart denna provtunika så att jag nu äntligen kan göra Ediths, och fler :D :)

Tand nr 6

Välkommen upp tand nr 6! :)
Höger andra framtand :)

Sovrutiner.. dag 3

jag är så stolt och så glad över att leon känner sig så trygg i sin egen säng att han kan somna själv.

räknar såklart (nästan?) med bakslag inom kort, men ändå, på tredje dagen liksom, utan ett enda gråt!


nu vill jag såklart peppa er andra som tycker att läggningen är jobbig att pröva. jag får känslan av att våran läggningsrutin tog sån tid förut för att han helt enkelt inte gillade den heller. han kanske ville ha lite lugn för sig själv innan han ska somna. är man där kanske han känner att han hellre vill leka, mysa och busa och blir pluttig när han inte får det. nu var det som att han förstod verkligen att nu är det dags att sova.
MEN det är inte smärtfritt, det är lite jobb, men det är det värt för det blir bättre både för er som föräldrar och för ert barn att bli mer trygg i sig själv.
det var bland annat det min rara bvc sa till mig när jag pratade med henne om detta idag.

(obs! gäller bara dom som känner att läggningen är ett problem, vissa gillar att mysa och gosa i timmar vid läggning)

fin dag ¤

Dagen började på bvc, för lite kontrollmått på pluttens huvud och fick svar på lite frågor som jag hade samlat på mig på de x antal månader som gått sen vi sågs sist då hon vart borta flera av våra senaste bvcbesök.

när man får bvctid som skulle gå över lunchtid såå får man ta

 till en smörgås på vägen så man klarar sig tills man kommer hem :)

Idag har vi även haft häng med polarna :)
Dock är det inte så många kvar som hänger med på våra träffar, och färre blir vi! :(
Nästa vecka börjar Ediths mamma att jobba och då kommer vi se mindre av den(dom) brud(arna)en också, jättetråkigt :(

Bebisarna har blivit barn och föräldrar börjar jobba... Känns så konstigt! Vad fort tiden gått (tjat).
Men Marie och Edith börjar vi snart träffa igen, för i december ska Edith bli storasyster till en Rut eller en Gillis :)

Fina busEdith

 nyvaken leon som hittat hans favvoleksak hos andra - spade!

 duktig tjej!

 pluttiga hugo hade fått sina 1årssprutor på morgonen och var otroligt känslig idag. 

precis som alla våra barn blev efter 1års sprutorna som var värre än de innan :(

 gullgubbe. men när han inte var ledsen så sprang han fram, UTAN mamma! 

lärt sig både gå och springa själv sen sist (1 vecka) vi sågs :) *man blir lite stolt*

 det är alltid bäst att leka hemma hos någon annan!! edith hade sååå himla många fina och roliga leksaker :)

 otti provar ALLT <3

bästa hopprenen, leon vill också ha! (eller häst!)

 pluttiga leon tar skydd hos marie som bjössar på persika :)

När jag kom hem mumsade jag i mig en av alla underbara som jag fått av världens finaste Frida <3

uppmuntringschokladmuffins <3

Vi (jag och vincent) har gått och blivit kära i sallad, igår åt vi en variant av kycklingsallad och idag blev det ceasarsallad och även leon fick idag äta en egen verision av sallad :) med lite mera matigt i :)

duktig på att äta själv :)

Och jag vågar knappt säga det, men under tiden som jag skrivit detta inlägg så har vincent lagt leon och gått ut och leon har inte sagt ett ljud. vet inte om han redan somnat, men han är inte ledsen!!! ååå vi är sååå glada och stolta över vår lilla kille, och inte för att ta ut något i förskott - men vi trodde aldrig att det skulle vara såhär lätt!? :D

kärlek

Sovrutiner..

när leon var 10 månader blev det något knas med våra fantastiska läggningsrutiner.
seperationsångesten kickade in tror vi. nu är han 13½ och är fortfarande lika svår att lägga, eller ja, svår och svår, det har liksom varit jobbigt att ligga i vår säng brevid honom och låtsassova tills han somnat, vilket tagit runt 1h varje gång!

Igår kände vi att det var dags att ta tag i det. Vi har liksom inte känt att det var rätt tid för han har det fortfarande jobbigt med seperationsångesten, men det kändes nu som att vi får ta det som det är nu. Vi vill inte ha det såhär. Han måste känna sig trygg i sin säng igen och kunna somna själv.

Så nu är vi inne på dag två. Och det gör ont i hjärtat, men samtidigt inte så hemskt som vi tyckte att det var när vi gjorde det första gången, när han var 5 månader. nu VET han att vi finns här och inte har övergivit honom. nu spelar hans vilja mycket in i detta. han vill inte att vi ska gå ut ifrån sovrummet.

men jag tycker ändå att det är skillnad bara på en dag. idag tog det typ 30 min att lägga honom. idag på dagen typ samma och igår typ en timme.
hejja leon - u can do it! <3

Steg nr 1!

Idag har Leon tagit sitt första steg! ÅÅÅH, det bästa av allt var nog att både jag och vincent fick vara vittne och att leon verkligen tjöt av stolthet över sig själv!! Vilken kille! Sken som en stor SOL! Underbara unge!


Innan har han flyttat sin fot litegrann men vi har inte riktigt känt att det räknats som ett steg. Men idag var det verkligen ett steg!! :D

*stolt*

KÄRLEK

Jag bryter snart ihop över min otur.

Oflyt är bara förnamnet för det jag har just nu.
Bland annat så köpte jag mig en iPhone för några veckor sedan. Funkade klockrent! Dock inte med min, vincents eller min pappas dator, inte heller med datorn på Media Markt heller. Slutade med att jag fick lämna in den efter en vecka, precis när jag blivit van och bekväm. Jippie...

I fredags fick jag sms om att den redan kommit tillbaka! Yeejj! Åkte till affären och fick där veta att jag fick en  sprojlans ny iphone. Glad var bara förnamnet när jag åkte hem.
Satte i den i datorn och jahapp, samma problem med denna också? Provade vincents dator, samma.

provade avinstallera itunes på båda datorerna och sedan installera på nytt. kollat om det fanns nya uppdateringar till datorn men den hade redan senaste, försökte med allt.
lyckades tillslut återställa telefonen och på så sätt få den nyaste programvaran till telefonen.

men sen händer det inget mer. såg ut såhär mellan kl 09.00-15.00

sen orkade jag inte vänta mera. jag förstår inte vad jag ska göra? den kan inte synka/säkerhetskopiera?
programmet arbetar och har inte hängt sig. i telefonen står det synkroniserar. Men det händer inget.

Är det möjligt att jag fått två nya iphones med samma problem? hur är det möjligt? det låter ju otroligt?
Finns det något apple-snille därute som kan hjälpa mig?

*gråt*

latmasken...

Det funkar inte alltid att få till det att motionera tillsammans med någon, och när man måste ut och motionera ensam kommer latmasken fram... :(
imorse tog jag tag i mig själv och sparkade ut mig genom dörren. Har inte motionerat sen i tisdags, fy!
Tog den långa rundan på 6km. Men fy. Det är verkligen fruktansvärt tråkigt att motionera själv :( Har någon något tips på att göra det roligare?

kl 05,30 är tidigt!

med oöppnade ögon kom jag ut på gatan vid 05,25, mötte upp frida några minuter senare och körde stenhårt för att vara morgon. våra kroppar var slut från gårdagens och knopparna sov fortfarande. men all motion är bra motion! :D

ett steg?

Idag har jag och vincent sett leon flyttat sin ena fot litegrann efter att han ställt sig upp helt utan stöd, två ggr!
Har han då tagit  sina första steg? ;) vi har svårt att avgöra vad vi tycker hehe.
Duktig är han hursomhelst! och vi är stoltast!

Stolta är vi också över vår bästa tjejja othilia som idag började gå :D sååå duktig!!

love!

svettrunda!

Vad härligt att sommaren äntligen kommit!! :D (?)

Nu på kvällen gav jag och frida oss ut igen på vår runda, härligt svettig efteråt, mmm!

imorgon ska vi börja gå på mornarna istället, kl 05.30 ska vi mötas! go go go!!!! :D :P