Tänkte skriva lite mer ingående på hur vi gör kring läggningen då min vän frågade och jag tänkte att fler kanske vill veta. Jag vet själv hur svårt jag tyckte det var att ta tag i det, vilken ende ska man börja i? Inte göra för mycket och inte för lite. Såhär gör vi och det funkade otroligt bra för oss och leon, sen får man ju hitta det som funkar bäst för sig och sin skrutt.
Vi hade vid de dåliga rutinerna ställt hans säng precis intakt med våran säng, för att det skulle vara bekvämt för oss som var tvungna att ligga och låtsassova, nu har vi flyttat den en bit bort.
Vi har en nattlampa som vi alltid haft på så att det inte blir kolsvart för honom när han ligger där inne själv.
Lägger honom mellan 19.00-20.00.
Vi har en cd med nattvisor som vi också alltid haft, från Goboken, den tycker vi är toppen!
Vi kramas en stund inne i sovrummet och gungar lite till visorna och sedan pussar godnatt, lägger eller sätter ner honom i sängen. Ger honom sin gosis och napp och sedan går vi bara ut. Dörren på glänt och inget smyg. Han ska höra att vi är här hemma.
Första kvällen blev han ledsen direkt när vi gick ut och det var här det jobbigaste var, innan han förstår vad vi gör. Vi gick in direkt när gråtet eskalerade. Här tog jag upp honom och tröstade honom och när han var lugn satte jag ner honom. Vincent la bara ner honom och klappade på honom och nynnade med lite i visorna - båda funkade bra(men jag tog bara upp honom första kvällen). Men han blev ledsen varje gång vi gick ut igen, men då gjorde vi precis samma. Gick in när gråtet eskalerade och gjorde samma sak. Det är viktigt att man inte stannar där inne för länge, för då blir det värre. Bättre att gå in ofta, för stannar man kvar så kan det lätt bli som förr.
Det var här det verkligen var jobbigt och man känner sig sämst. Men man får tänka på att han faktiskt VET att vi är här, han vet att han inte är övergiven. Han gråter för att han inte vill vara ensam. Och det är klart att det känns och gör ont i hjärtat. Men det är för hela familjens skull. Hans skull, för att han ska bli trygg med sig själv.
Vi sa till varandra att det kommer aldrig gå och att man kände sig som sämsta föräldern.
Men det är man inte!
En timme tog det första dagen och då somnade han innan vincent hann gå ut igen.
Andra dagen på dagen var det sån skillnad! Blev lite pluttig när vi gick ut. Blev ledsen efter en stund och då gick vi in och tröstade och ut. Inte fullt lika ledsen som dagen innan och somnade själv.
Tredje dagen. Han började inte ens gråta. På dagen så höll han på och hoppade och provade olika ljud i sängen innan det blev tyst och då hade han somnat och kastat iväg både nallen och napparna :D.
På kvällen så sa han ingenting utan somnade bara efter en stund.
Sen har det fortsatt så. Någon enstaka gång har han blivit ledsen och det har räckt att gå in en endaste gång.
Leon sover (om möjligt) ännu bättre på nätterna. Han har innan sovit oroligt och gråtit i sömnen både på kvällen innan vi lagt oss och på natten så vi har vaknat och fått trösta men nu har han sovit jättegott. Väcker oss med sina glädjetjut runt 7.00-8.00 på morgonen.
Om ni vill prova, prova.
Men prova inte om ni inte är beredda att ge det lite tid och hålla ut. De första dagarna är svårast.
Men det är så värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar