Förlossningsberättelse

25/6 - v40+2 
Midsommarafton 2010

-föddes vår son Leon.

Nea har skrivit med denna färg. Vincent har skrivit med denna färg.

Under själva förlossningen - som tog ganska lång tid, så skrev pappaVincent en förlossningsberättelse om hur Leon kom till världen.


Jag vill bara säga att jag tycker att om man är förstföderska ska man läsa många förlossningsberättelser för att få ett hum om hur det går till, det gjorde jag och det gjorde att jag kände mig lugn inför min egen förlossning.
Ingen förlossning är den andra lik - och det gör ont att föda barn. Men man klarar det!
Jag hade mycket tillit till att min kropp skulle klara det och jag tror att det är viktigt att man försöker ha det.
Jag kan tillägga att jag absolut inte är avskräckt av att föda barn efter denna upplevelse.

_________________________________

24/6
Idag hade Nea molande värk hela dagen och framåt kvällen kände hon hur smärtan intensifierades stundvis. "Kan det vara värkar kanske?" Efter att ha frågat runt lite bland familj, vänner och forum konstaterade vi att vi skulle börja klocka smärtorna.


Klockan 20:15
Vi började klocka värkarna och dom kom ganska oregelbundet med 6 - 10 minuters mellanrum. Koka makaroner och trycka i sig, läsa på lite i informations-böckerna för att reda ut vad som är vad. Latensfasen hade inletts.


25/6
Klockan 01:25
Dags att försöka sova. Värkarna kom nu hyfsat regelbundet med 4.5 - 6 minuters mellanrum. Jag fick sova medans Nea slumrade mellan verkarna och fick max 10 minuters sömn i streck.

Klockan 05:00
"Dags att börja klocka igen!" Var den frasen jag vaknade till och genast flög jag på mellanslaget på datorn som stod bredvid sängen. Den tangenten som startade och stoppade värktimern på internet. (www.varktimer.se)
Nu kom dom med ca. 4 - 5 minuters mellanrum och jag dukade fram frukost.
Vi bestämde oss för att ringa förlossningen efter vi ätit eftersom värkarna nu hållit på oavbrutet i ca. 9 timmar. Nea hittade en slempropp i trosan.


Klockan 06:17
Nea ringde förlossningen och berättade om värkarna, hur tätt dom kom och hur länge dom hållit på. Dom sa åt oss att det inte var någon brådska men att vi skulle komma in. Vi klädde på oss lite, packade ner datorn, kameran och lite andra förnödenheter, bar ut väskorna i bilen och rullade iväg.


Klockan 07:06
Anländer vi på BB och blir mottagna av undersköterskan Amanda som vägde Nea, +14kg landade vi på. Sen visade hon oss till rum 8, och väl på plats tog hon blodtryck, urinprov, puls och temp. Alla värden var bra!


Klockan 07:30
Barnmorskan som vi skulle ha kom och presenterade sig som en Lena Alm och hon satte dit CTG maskinen. Nu fick vi höra hjärtslagen, se hur många BPM och till och med se med siffror och en liten linje som steg och sjönk, Neas värkar! Det var lite tufft att maskinen mäter hennes smärta.
Hon frågade Nea om vattnet hade gått och som på beställning så gick vattnet!
(Hon stod upp när Lena kom in och la sig ner för att få på sig CTG maskinen och då släppte det)


Klockan 08:40
En annan barnmorska vid namn Karin kom in och skulle titta på vattnet och upptäckte att bebis bajsat lite, vattnet var lite grönaktigt. Nea skulle få en stor binda och byta lakan i sängen och Karin tyckte Nea var jättesmidig och hjälpsam och inte smidig som ett kassaskåp som Nea vanligtvis brukar tycka. Karin tyckte också att hjärtslagen låg en aning för högt (170-180 BPM mot 160 BPM som dom helst vill att det ska vara)


Klockan 08:50
Lena kom in och undersökte nea. Hon tyckte sig känna en hinna så vattnet måste ha gått längre upp. Livmodertappen var så gott som helt utplånad men tyvärr bara öppen en centimeter.


Klockan 09:00
Vi satte på TENS apparaten och det gjorde värkarna lättare att uthärda. Vi fick större plattor av Lena än dom små vi redan hade.


Klockan 09:25
Lena kom in med en pilatesboll och när Nea kombinerade den med TENS så kändes värkarna mycket lindrigare.


Klockan 09:50
Nu kom Lena med ett gåbord istället och med det och TENS kunde CTG:n mäta 100 (det mesta den visar) och Nea kunde till och med gäspa!


Klockan 11:05
Lena var in till oss igen och undersökte Nea. 1.5 cm öppen. Vi hade hoppats på mer men Lena sa att det troligtvis kommer öppna sig snabbare sen istället.


Klockan 11:45
Nea fick en morfinspruta i skinkan av Lena. Det var inte alls skönt tyckte hon, tillochmed ondare än värkarna! Och efter det började vi prata tatueringar! Kanske får man tatuera en barnmorska snart?
Hon sa också att Nea måste gifta sig med mig så hon kunde få så ballt namn, Nea Aun!
Nu sitter vi och väntar på att morfinet ska kicka in...


Klockan 12:03
Amanda kom in och frågade om Nea var hungrig, sugen på lunch, kanske lite nyponsoppa? En smörgås?
Än så länge har vi bara goda erfarenheter av våran vistelse här! Jättetrevlig personal och helt underbar behandling och bemötande!


Klockan 13:36
Lena kom in och berättade att dom byter personal klockan 14. Vi hoppades innerligt att vi skulle få en minst lika bra barnmorska, fast vi tvivlade lite på det..


Klockan 14:30
Nu var det dags för personalbyte! Något senare än väntat, men det gör inget. Våran nya barnmorska hette Sofie Nygren och verkade efter första besöket på rummet också vara jättetrevlig och bra! Det kändes verkligen bra att vi hade sån tur med all personal.


Klockan 15:45
Sofie kom in och undersökte Nea, knappt ingen skillnad, nästan två cm öppen. Hon skulle prata med läkaren angående dropp för att stimulera värkarna.


Klockan 16:12
Nu kom sofie in åter igen och hade gjort iordning dropp. Det sattes i näst intill smärtfritt i Neas arm så nu hoppas vi på att saker o ting går skyndar på lite.
Här bestämdes också för att ordna fram en EDA, dvs en Ryggmärgsbedövning såkallad Epiduralbedövning.


Klockan 16:21
Nu kom värkarna efter varandra! Den ena hann inte ens sluta förens nästa började. Det syntes väldigt tydligt på CTG skärmen. Nea hade det jättejobbigt och tårarna rann nedför kinderna. Jag kände mig mer hjälplös än tidigare. En hemsk period för oss båda med andra ord.


Klockan 17:15
Nu fick Nea prova på lustgasen och det gjorde tydligen susen! Hon stod o gungade med ståbordet och vart lite lullig, och det gjorde mig gladare också!
Otroligt sexigt med utandnings masken som satt på hakan.
Nu hade min stackars flickvän följande sladdar och slangar på/i sig:


- TENS apparat med sladdar till ljumskarna och till ländryggen.
- CTG två stora sensorer fastspända på magen med sladdar till en dator.
- Värkstimulerande dropp med slang och infart i armen.
- En slang från väggen till hennes haka för utandning av lustgas.
- Tre slangar från väggen till masken hon höll i för inandning av lustgas.


Eftersom lustgasen var så effektiv så avvaktade vi med EDAn.


Klockan 18:00
Nea var totalt väck, som om hon hade supit ner sig totalt. Vinglade, yrade, svamlade, kunde inte fästa blicken osv. Precis som en dyngrak människa sent en lördagkväll.


Klockan 18:40
Dags för en till undersökning. Först fick Nea kissa, sen lägga sig på sängen och Sofie konstaterade att Nea nu var 3 cm öppen.


Klockan 19:07
Neas värkar blev så kraftiga att hon skrek i lustgasmasken, skrek i förtvivlan, grät så tårarna rann och jag tittade på hennes dyblöta ansikte med den där fula lilla hakmasken när hon grät och hulkade och jag började själv nästan gråta. Fan, jag tror aldrig jag tyckt så synd om någon som då! :(


Klockan 19:22
Narkosläkaren kom hit och lade den efterlängtade EDAn och Nea var jätteduktig och satt jättestilla när hon fick en lång nål i ryggen för att sen ersättas av någon decimeter plastkateter! All kärlek till min bästa tjej!


Klockan 19:50
Sofie och Nea trasslade med slangar och sladdar för att få lite ordning på allt när hon skulle byta om till nattskjorta. Sen blev det pilatesboll en stund framför öppet fönster med lite frisk luft! Den största tanken som ja hade i mitt huvud just då var att jag äntligen skulle bli av med bruset från lustgasen som tjutit i flera timmar.


Klockan 20:50
Sofie kom in och gjorde en undersökning och till våran stora förvåning och glädje hade hon nu öppnat sig 6 cm !! Nea hade lite ont under magen och i svanken så hon fick en extra dos igenom EDAn.


Klockan 21:05
Nu kom läkaren Inga Strängberg och skulle ta ett litet prov på bebis huvud. Hon gjorde alltså en liten rispa i huvudet och tog ett blodprov. Nea fick ligga i värsta gynställningen, det såg inte alls bekvämt ut :(


Klockan 21:55
När Sofie skulle lämna över sitt skift till våran tredje barnmorska Catrin så passade dom på att göra en undersökning då Nea började få jätteont och grät och hade sig :( och då visade det sig att hon var öppen TIO CENTIMETER!! bara en liten aning kvar!


Klockan 22:07
Nu fick Nea inga som helst instruktioner av våran nya barnmorska! Hon bokstavligen satt på en stol, bakom en stark strålkastare som var riktad rakt upp mellan benen på min stackars älskling, som låg i gyn-ställning i sängen.
Nea började få krystvärkar och kunde inte göra annat än att trycka på. Efter en liten stund fick Catrin ur sig: "Nea, du kan inte krysta nu, det är inte riktigt dags än." Jag hade lust att strypa henne då.


Klockan 22:20
Här ställde sig barnmorskan plötsligt upp och sa till Nea: "Vid nästa värk vill jag att du krystar allt du orkar! Precis som om du sitter på toa." Jag flög upp ur stolen och mitt hjärta började bulta i mitt bröst. Nu var vi här, det är detta vi väntat på! Nu kommer vårat barn, nu får vi se hur h*n ser ut! Mina ögon spärrades upp och jag kände redan då gråten i halsen. Jag kramade Neas hand och försökte tala lugnande med henne.


Klockan 22:42
Nu kom det in flera undersköterskor och en till läkare som bröt kraftigt på ryska eller polska eller nåt och började fråga Nea någonting. Nea skrek henne i ansiktet att hon inte förstår nåt och jag mötte läkarens blick och svarade på hennes fråga: "Jaa, använd sugklockan, varsågod" och sen berättade jag det lugnt för Nea och hon förstod mig. Eftersom bebisens hjärtljud låg på över 170 bpm så ville dom ha ut bebis så fort som möjligt och det ville ju såklart vi också!


Klockan 22:57
Miraklet anländer! Våran lilla pojke kommer ut och är helt underbart vacker! Nea gråter, jag gråter. Navelsträngen är tunn och jättekort så bebis kommer bara upp till Neas navel. Efter några om och men klipper jag navelsträngen och dom knyter ihop den. Jag och Nea betraktar denna nya människa som vi skapat och tårarna sprutar längs våra kinder.


Klockan 23:25
Våran pojke öppnar ögonen för första gången. Vi kommer överens om att han ser ut som en Leon, som vi tänkt att han ska heta.
2955 gram
49 cm
Ren lycka!


26/6
Klockan 00:05
Leon lades till bröstet första gången för att få igång amningen.



Sedan kom dom in med smörgåsbrickan med goda mackor, te och juice.


/pappaVincent - pappa till underbara Leon.

_________________________________

Om man räknar hur länge jag hade riktiga värkar så varade förlossningen i 27 timmar. Jag hade en väldigt lång latensfas - dvs tills jag öppnade mig till 3cm, sen gick det undan - straxt över 4 timmar.