hösten är på väg....

jag älskar värme, och vill inte att sommaren ska ta slut. men jag älskar också hösten, gosiga tröjor, halsdukar, mössor och alla färger, plocka löv och andas frisk luft.

tänk att det redan snart är höst? vart tar tiden vägen? leon har blivit så stor, han knatar omkring som om han alltid gjort det, helt galet. Han har nu gått från bebis till barn. Han står bokstavligt talat på sina egna ben, (med sin mamma och pappa i närheten till hands såklart). Han är stor kille, men liten. Liten, fast stor.. Hur vet man när det är läge för syskon? Vi vill ju ha ett gäng barn, men känner inte någon ivrighet att skaffa jättetätt. Men vi vill inte vänta för länge heller. Vi längtar ju redan efter att gå igenom det mest fantastiska som hänt i våra liv - igen! Och tankarna kring OM vi verkligen kan göra det igen, skapa en till sådan fantastisk liten människa? Kan man älska en till lika mycket? Kan en till vara såhär underbar? Jag har så svårt att förstå att vi kan lyckas igen. Men å andra sidan så kanske vi inte bara är lyckligt lottade utan att vår blandning faktiskt fungerar ;) ;)
Nej men skämt och sido...

När jag tänker i första anblick att Leon skulle få ett syskon så hugger det på något sätt i mig och tanken "men han är så liiiten" kommer inom mig. Så nej, för mig skulle det inte kännas rätt att ha barnen så tätt. Men nu planerar vi bara och vi har inte bestämt oss för när och sedan vet man ju inte hur lång tid det tar och sen är det +9månader på det :) så nej, han är kanske inte såååå liiiiiten längre då.
Men det är så konstigt, hur hamnade vi här? det _ gick _ för _ fort_! Vi hann liksom inte med känns det som. När blev han 1 år och går runt och leker och busar som vilken storkille som helst? Nej vi hajjar inget. Samtidigt känner vi att vi sugit i oss ALLT och känner inte att vi missat något. Men (småbarnsföräldertjatet) det gick så fort? Vadå, bebisåret bara "poff!" och som de jag träffat som har ett gäng barn säger att det går bara fortare och fortare för varje barn! VAR SKA DETTA SLUTA!? :) Vi vill ju leva i det här, ALLTID! Fast det är underbart och jag älskar verkligen livet som mamma. Mamma, det har jag alltid varit men att äntligen ha ett barn som är mitt att älska och lära om livet, kunde aldrig förstå att det skulle vara såhär fantastiskt?! Ta sig igenom faser och problem, gör oss starkare och våra självförtroenden bättre och lyckan att dela det med världens bästa man. Ja, det säger ju sig självt. Jag lever drömmen.

Vänner, jag har under mitt år som mamma lärt känna så otroligt fina människor. Jag blir helt rörd när jag tänker på det. Våra barn har fört oss samman och jag känner och hoppas att vi kommer fortsätta att dela mycket tillsammans. Vänner för livet.

kärlek