prickar...

ja, jag bjuder på min nakenfis, som ni ser, en prickig nakenfis.

blev något förvånad när jag skulle byta från pyjamas och upptäckte att min goa glada kille var alldeles prickig... jaaahaaaa? han verkar ju inte märka av dom, klockan var 09.10 så jag hade precis missat telefontiden på bvc som är 8-9... suck. ringde 1177 och hörde. som vanligt är dom något otrevliga till en början "ja men det är ju jättesvårt, jag vet ju ingenting om er, om du ammar, om han blivit vaccinerad, tidigare sjukdomar, osv osv" men hallå? det är väl bara att fråga?! jag blir såklart anti direkt och kontrar med "jaha men vad ska jag göra då? det är ju er man ska ringa för råd!?" jaa.. då börjar hon prata och diskutera och agerar som hon SKA. Kommer fram till att det förmodligen kan vara tredagarsfebern som han haft. Han hade ju feber i två dagar vad vi vet, sen kollade vi ju inte tempen innan och när han inte kändes lika varm längre så slutade vi ju kolla tempen. så han kan ju ha haft i tre dagar. just tredagarsfebern avslutas med röda prickar när febern försvunnit.
ska ringa bvc imorgon på telefontiden.. så får vi se om vi kan få komma så hon kan säga vad hon tror när hon får titta, om prickarna är kvar?

just nu känns det bara som allt skit om man får säga så, avlöser varandra. amningen gör mig galen och jag är nojig över allt! Jag vill att allt ska vara som vanligt igen. Det här är såå himla jobbigt. Vill bara gråta. Jag letar "fel" på mitt älskade barn bara för det känns som att ingenting är bra nu och att snart kommer nästa grej.. hatar att det känns såhär och all den här oron gör ju inte att amningen går bättre och lättare.. nej.. han blir arg och bara skriker ibland när jag försöker amma honom utan att han sagt till att han är hungrig. bvc sa att jag ska amma ofta för att få igång det ordentligt igen, men plutten vill inte samarbeta med mig. skulle vilja ha en våg så jag kunde få veta hur mycket han får i sig när han äter. för han äter så himla snabbt så jag undrar hur mycket han får i sig... för han vägrar ta bröstet igen när han släppt. jag fattar inte. när jag testar och ser om det är slut så sprutar det hejjvilt tack vare nässprayen, så nej det är inte slut...

som jag sa till min mamma idag, jag liksom letar avvikelser i Leons beteende, han äter för fort? äter han för lite? han sprattlar med benen som aldrig förr, han trycker upp magen/ryggen när han ligger på rygg, har han spasmer? eller har han bara kommit på hur han ska börja göra för att försöka vända sig? är han FÖR glad? han ler och skrattar, jollrar och pratar hela tiden och helt plötsligt på kvällarna så skriker han som aldrig förr innan han somnar. riktiga kolikskrik, men jag fattar inte? det är bara när han ska somna. försöker ge honom tutten men han vägrar suga tag. oron kommer direkt och jag tänker vad är det nu? har han ont? eller har han det jobbigt att släppa kontrollen innan han somnar? han har inte haft det kolik-jobbigt på ett bra tag. vi kör ju med allt, semperdroppar och minifom, massage och windi när det behövs. nu efter han fått ersättning då och då så kanske det krånglar till med hans mage? jag har nu hittat något jag tycker är jobbigt med att vara förälder. när ens barn mår dåligt och/eller något är fel. det är fruuuuktansvärt jobbigt, vill bara gråta. usch usch usch. blir så ledsen och känner hur tungt det här är för mig... vill bara att allt ska bli bra, som vanligt igen.. kommer det bli det?

kärlek