japp, redan. tyst och tomt... nu är jag ensam hela dagen medans mina underbara pojkar är ute på vift.
det är alltså första gången jag är ensam en hel dag sen leon kom till oss. som sagt har jag inte längtat efter ensamheten även om jag längtat till att få sy, pyssla och greja och detta går bara inte när man har en plutt som vill ha 100% uppmärksamhet.
jag har inte sytt på.. nu skäms jag.. flera år!! (förutom ändringssömnad på byxor när jag var gravid, men det räknas inte) känns så skumt.
jag har ju en riktigt grym symaskin med både overlock & täcksöm och sedan har jag en härlig antik husqvarna raksöm. en byrå, sjuttioelva kartonger + en baotalåda med tyger - nu finns inga ursäkter :D
måste bara prata av mig lite först. när vincent höll på och packade väskan och fixade så satt jag och leon och kramades, fick en dålig känsla, som att vi skulle skiljas från varandra.. hemska tanke! hade precis läst en artikel i en tidning om varannanvecka-förälder. jag tror, hoppas och önskar av hela mitt hjärta att det aldrig kommer hända mig och vincent.
för även fast jag vet att vi ses i eftermiddag/kväll igen så kändes det tungt att säga hejdå. ja, jag vet, skitlarvig men sån är jag :D
NU ska jag sätta igång! :D
det är alltså första gången jag är ensam en hel dag sen leon kom till oss. som sagt har jag inte längtat efter ensamheten även om jag längtat till att få sy, pyssla och greja och detta går bara inte när man har en plutt som vill ha 100% uppmärksamhet.
jag har inte sytt på.. nu skäms jag.. flera år!! (förutom ändringssömnad på byxor när jag var gravid, men det räknas inte) känns så skumt.
jag har ju en riktigt grym symaskin med både overlock & täcksöm och sedan har jag en härlig antik husqvarna raksöm. en byrå, sjuttioelva kartonger + en baotalåda med tyger - nu finns inga ursäkter :D
måste bara prata av mig lite först. när vincent höll på och packade väskan och fixade så satt jag och leon och kramades, fick en dålig känsla, som att vi skulle skiljas från varandra.. hemska tanke! hade precis läst en artikel i en tidning om varannanvecka-förälder. jag tror, hoppas och önskar av hela mitt hjärta att det aldrig kommer hända mig och vincent.
för även fast jag vet att vi ses i eftermiddag/kväll igen så kändes det tungt att säga hejdå. ja, jag vet, skitlarvig men sån är jag :D
NU ska jag sätta igång! :D
kärlek
1 kommentar:
Är allt lite avis. Fast jag kommer ihåg hur det var när man var första gångsmamma Kunde knappt gå fram till stan utan att sakna ihjäl mig efter Julia. Min man är taxichaufför och på morgonen och eftermiddagen har han skolkörningar åt en rikstäckande skola vilket innebär att han börjar tidigt och slutar sent eftersom ungarna bor en bit bort. Men utan dessa körningar skulle vi nog inte klara oss ekonomiskt då skulle jag bli tvungen att gå upp till heltid och det vill jag inte. Vill inte ha kidsen på dagis från 6.30-17.
Skicka en kommentar