familjen sol: datortomografiröntgen i narkos.

dagen d var idag.

Vi började ju som sagt med att väcka Leon kl 01.00 för att ge honom välling då han sedan var tvungen att vara fastande från kl 02.00.
Det tog 20 minuter för mig att väcka honom, han ville verkligen inte vakna pluttisen, han låg på mage och knän med rumpan upp :) goaste, tog det lugnt, ville ju inte rycka upp honom. Medan jag stod och purrade honom så började jag tvivla på beslutet att väcka honom - tänk om han inte somnar om...?
Till slut satte han sig upp och kom upp i min famn, drack vällingflaskan på instinkt, han blev en liten bebisleon igen, känslan av ammande på nätterna infann sig och det var mys <3. När han druckit upp så viskade jag exakt samma saker till honom som jag gör när jag lägger honom på kvällarna och han la sig till rätta och somnade om, underbaring!

Kl 06.28 hör man hur leon börjar göra tittut i sägen och ropar på oss :) vår levande väckarklocka :) :*

Kl 07.45 var vi på plats i väntrummet på post-op.
efter lång väntan vid 08.30 kom läkarna och berättade hur det skulle gå till och vad dom gör, hur leon kan reagera och så.
han fick lugnande som gjorde honom heeeeeelt groggy, glad och lugn. Lite läskigt var det, men helt okej.
när vi kom in i röntgensalen så trodde dom nästan att vi skulle klara det utan att söva honom för han var så lugn att han nästan somnade ändå. men efter en stunds försök så tog dom "sovluften" som dom så gulligt kallade det(lustgas), vi pratade lugnt med honom och efter en kort stund hade han somnat. Kändes jobbigt att se honom försvinna sådär.... efter det fick vi gå ut i väntrummet medans dom röntgade. inom 5 minuter kom dom och hämtade oss igen. då hade dom lagt över honom i sängen igen med alla hans kompisar och syrgasen och pulsmätaren på.

Han vi blev flyttade tillbaka till post-op/uppvaket där vi satt en stund.
Precis när läkaren vart inne och pratat med oss och bland annat sagt att det är bra om han sover så länge som möjligt så vaknar leon, sätter sig upp och sliter av pulsmätaren och är lite pluttig och vill kramas.
Sen fick han dricka och äta en mellisburk och eftersom han fick behålla utan att kräkas så var det fritt fram för oss att gå hem.

Allt gick väldigt snabbt och personalen var trevlig och bra.
Nu väntar vi på svaren som vår läkare ska kontakta oss med...
Nu har vi 6 månader kvar på denna karusell, för när han är 2 år så har det som måste göras redan gjorts. Ska det verkligen behöva ta 2 år att ta reda på och göra det som måste göras?
Suck.

Lek i väntrummet...