familjen sol: bilbrand!

jag vet inte vad jag ska tycka tänka eller känna... våran bil har brunnit upp... våran bil... våran fina zorro...

som så mycket annat för mig och min sambo, vi köper inte bara saker utan vi är väldigt kräsna och väljer ut och köper enbart det vi tycker är det bästa för oss och våran familj, och sedan blir det ett med oss. som vår bil, zorro. vi letade mycket och länge när vi var gravida, hittade bilen som hade allt, vi provkörde den och blev fullkomligt förälskade! men vi avvaktade lite, kollade runt på lite papper och så, sökte även efter fler bilar med samma utförande och skick, hittade EN som var långt borta.. men vi åkte och provkörde den. Men nej, inte alls samma känsla som den första så vi åkte tillbaka, provkörde och kände, Japp! vi väntade en vecka sen köpte vi bilen och vi döpte honom till zorro. sen dess har han varit en trogen och trygg del av familjen.
japp, vi är skitknäppa, men såna är vi.

därför är vi nu väldigt ledsna... tidigt imorse runt kl 05.00 så började en bil utanför våran port att brinna, bilen som stod bakom våran bil. anledningen är okänd, anlagd eller tekniskt fel? bilen var sprillans ny och köptes för 2 månader sedan, hursomhelst så spred sig branden till vår bil och hela bakre delen av bilen brann upp... brandkåren var på plats och lyckades släcka.

kl 05.20 plingade det på vår ytterdörr, vi började fundera, vem kan det vara såhär dags? hyresvärden skulle väl aldrig plinga på vid den här tiden? det plingar flera ggr och vi blir lite skraja och har hör hur leon börjar vrida sig i sin säng så jag går upp och frågar vid dörren vem det är innan jag öppnar, "från polisen" tror mitt hjärta stannade... samtidigt som jag öppnar känner jag stanken, av rök, brand och blir rädd att det brinner i huset, hinner tänka hundra ggr att jag ska springa och ta leon samtidigt som jag hör polismannen säga "det har brunnit......... bilar... utanför... bla bla" "VÅRAN bil?!" "ja... eran bil tyvärr" vincent har klätt på sig och följer med polisen ut, jag går till fönstret och tittar ut... det var som att se ett lik, vincent såg helt chockad ut...
jag springer in i sovrummet och slår på babymonitorn och tar med mig den och går ut... det var så hemskt att möta det som fanns där ute. inga ord kan beskriva...

på na står det en bil är totalt utbränd, den andra har brandskador... då tror man ju att det inte är så farligt med den andra bilen... våran bil.. men jo, den är totalförstörd, tillsammans med allt i bilen..
Det gick inte att se in genom rutorna fram, det var som att vi hade tonat dom, men det var svart rök från insidan som sotat. Jag öppnade dörren och det kändes som ett stort svart moln kom ut och världens stank, allt förstört och rökskadat.. där ser jag i leons bilstol, marre, leons absoluta favoritleksak sen han var pluttebebis.. och så får man iskalla känslan i kroppen, tänk om... tänk om olyckan hade vart att vi alla satt i bilen och den brann... nej, så vill man inte tänka.

så idag har jag suttit i telefon med försäkringsbolag och bärgningskåren osv. nu är bilen borta och vi har försäkring som täcker... men inte sen sentimentala förlusten, det känns personligt och det gör ont...

försäkringspengar tar hundra år att få.. det vet jag för det är inte första gången jag råkar ut för sånt här... förra gången var det inbrott i mitt hem....
nu måste vi försöka hitta en ny bil, en bil som väger upp till alla de krav vi har.
det är så lätt för dom andra, dom får ju en likadan bil som dom precis köpt...

Ska vi behöva lida för att våran bil var parkerad precis som den ska. Jag hatar det här! jag blir så ARG!
Ska inte behöva köpa någon skitbil bara för att vi behöver en bil..
vill ha zorro...

det här möttes vi av när vi kom ut...