alltså, sen någon vecka tillbaka så har jag världens pluttigaste kille. man märker att han verkligen är inne i en fas där han behöver mycket närhet. kramar och pussar hela dagen lång gör mig ingenting. förutom det faktum att jag knappt hinner äta eller ens klä på mig.
han har också börjat sova annorlunda. han har *peppar peppar* börjat sova hela nätter igen. men han somnar och vaknar 30 min tidigare än förut, 19.00-07.30 (lyxproblem, jag vet) men jag är rädd att han kommer fortsätta så det blir tidigare och tidigare.. då blir det problem. hoppas det bara är just nu.
men på dagen har sovtiderna blivit helt upp och ner. han orkar vara aktiv typ 2h åt gången istället för 5h..
han har även varit mer svårflörtad än förut - mitt lilla solsken som alltid smilat från öra till öra är inte alls lika lätt längre. ofta blir det istället lite pluttgråt med skrynkligt gullansikte och krokodiltårar som ploppar ut - oavsett vem!
men har märkt att det är fler i mammagruppen som har det så, så det känns "skönt" med lite bekräftelse att det inte bara är leon.
leon har verkligen blivit en liten person - så medveten. förut när han råkade slå sig på något eller liknande så blev han rädd och grät, sedan bara chockad och eftersom jag inte gör någon större grej av det så brydde han sig inte heller.
nu händer det och på två sekunder kommer storgråtet och armarna utsträcka mot mig. jag är nog lite knäpp, för jag tycker att det är så gulligt. en kram och en puss senare är allt bra igen :)
än så länge så har jag bara märkt att det är någon enstaka gång då mamma är bättre än pappa. hoppas det håller sig så och inte blir värre.
han har också börjat sova annorlunda. han har *peppar peppar* börjat sova hela nätter igen. men han somnar och vaknar 30 min tidigare än förut, 19.00-07.30 (lyxproblem, jag vet) men jag är rädd att han kommer fortsätta så det blir tidigare och tidigare.. då blir det problem. hoppas det bara är just nu.
men på dagen har sovtiderna blivit helt upp och ner. han orkar vara aktiv typ 2h åt gången istället för 5h..
han har även varit mer svårflörtad än förut - mitt lilla solsken som alltid smilat från öra till öra är inte alls lika lätt längre. ofta blir det istället lite pluttgråt med skrynkligt gullansikte och krokodiltårar som ploppar ut - oavsett vem!
men har märkt att det är fler i mammagruppen som har det så, så det känns "skönt" med lite bekräftelse att det inte bara är leon.
leon har verkligen blivit en liten person - så medveten. förut när han råkade slå sig på något eller liknande så blev han rädd och grät, sedan bara chockad och eftersom jag inte gör någon större grej av det så brydde han sig inte heller.
nu händer det och på två sekunder kommer storgråtet och armarna utsträcka mot mig. jag är nog lite knäpp, för jag tycker att det är så gulligt. en kram och en puss senare är allt bra igen :)
än så länge så har jag bara märkt att det är någon enstaka gång då mamma är bättre än pappa. hoppas det håller sig så och inte blir värre.
kärlek
3 kommentarer:
lilla plutten då. men som du säger är det nog en fas, precis som allt annat ;) O är likadan, och även hennes sovrutiner har blivit rubbade av någon anledning. <3
plutt, plutt <3<3<3 det kanske är tänder på gång???? massa kramar
Det är så härligt när de växer o utveckas... BOKtips: Växa och upptäcka världen tror jag den heter. Handlar om första årens 7 utvecklingssprång... JÄTTEBRA bok tyckte jag.. SKa låna den igen.
Skicka en kommentar