mm.. :)

Nu har jag bestämt mig och nu skriver jag av mig det här.

Det är inte bara guld och gröna skogar att vara mamma, det vet ju alla.

Det är jobbigt ibland - även om jag aldrig skulle vilja byta det mot någonting annat i världen.

Det räcker med att jag ser på Leon och allt är värt det, skratt eller tårar, vilket underbart barn!

Han är en del av mig och en del av den människa som jag älskar så otroligt.

Jag älskar att vara mamma, det är allt jag trodde det skulle vara och lite till!

All den här kärleken, obeskrivlig!

Det jag skulle komma fram till, från och med nu så tänker jag bli lite mer ego. Jag har alltid vart snäll och hjälpt till med allt jag kan och lite till. Men för att jag ska ha ork kvar till dom tillfällena då vi har det jobbigt, så måste jag bli mera familje-ego. Leon, Vincent och jag. Vi går först.

Jag kan inte längre vara den som alltid, alltid ställer upp och gör saker för andra i vått och torrt. Jag behöver räcka till och bli över för min familj. Jag är småbarnsförälder nu. Därför säger jag numera stopp.
Jag är inte en elak människa på något sätt, tvärtom, jag är en väldigt snäll och kärleksfull människa. För att jag ska kunna fortsätta med det så måste jag dra en gräns, för mig själv.
Jag kan inte göra saker när jag egentligen känner att jag inte orkar, bara för att det förväntas av mig.
Självklart finns jag där för mina nära och kära, jag vill och kommer alltid fortsätta vara den man kan lita på ställer upp när det väl gäller.

Men jag är inte superwoman.

Ett ord som är svårt för mig, men nu säger jag det-
Nej.
Nej, jag kan inte. Nej, jag vill inte.
Nej - vänligt men bestämt.

Jag älskar min familj och mina vänner otroligt mycket.

Men jag måste lära mig att inte ta på mig mer ansvar än jag klarar av eller vill ha. Alla måste ta sitt eget ansvar för sitt eget välmående och nu tar jag mitt :)

kärlek