Ja nu har vi lagt upp våran förlossningsberättelse,
här till höger finns en länk --->
Tänk, redan 12 dagar har nu gått sen den största dagen i våra liv hittills. Dagen då Leon föddes. Här hemma går allting framåt - med små steg. Man vet aldrig hur natten eller dagen kommer bli. Vi försöker göra så lite som möjligt och bara vara, vi tre. Det är underbart.
Bebisbubblan de luxe, vi har ingen uppfattning om tid eller rum. Dagarna bara går och vi försöker njuta till fullo!
Det som är lite tråkigt är att det är superfint väder och man känner inte att man kan göra speciellt mycket - ut och gå finns liksom inte på kartan, har inte gjort hittills iallafall. Så vi stannar mest inne - jag får läka och Leon växer.
Nu börjar man så smått slappna av lite mer, får inte lika panikont i magen längre när han är ledsen. Då menar jag inte ont som en klump i magen av ledsamhet och oro, utan fysiskt ont. Bandet mellan oss är ännu starkare nu när navelsträngen är klippt och han inte längre ligger tryggt inne i magen. Det är inte först nu jag verkligen verkligen förstått vilken känsla det är att vara mamma. Att man kan få superkrafter när det handlar om ens barn.
Bara det att jag inte har sovit knappt på två veckor - jo, jag har sovit - korta stunder, men känner mig inte utvilad direkt.
Men det går! Vissa dagar bättre än andra.
Vissa stunder vill man bara gråta - och det är okej! jag tänker att det hör till.
Jag har verkligen aldrig varit såhär lycklig som jag är nu, kan sitta och titta på honom i timmar, vilket litet mirakel han är, helt underbar, en liten människa, som jag och vincent skapat. En diamant ¤
kärlek
7 kommentarer:
åh det låter som ni har det riktigt mysigt hemma i bubblan! kan nog inte ens föreställa mig vilken lycka ni måste känna! men snart så :D
Åh vilken härlig sträckläsning! Fint skrivet av Vincent. Du borde skriva om dina egna upplevelser med! Bra att ha kvar!! miss u, Love u...
Woow :)vad spännande det var att läsa!! Kom på mig själv med att nästan vilja hoppa till "slutet", eller kanske borde jag säga början för det var så himla intressant :) Väldigt fint och bra skrivet Vincent!! Dina ord målade verkligen upp en bra både känslomässig och mer fysisk bild av hur det det var.. Keep on att skriva, bäda två! Vilka kämpar ni är! Blir ju inte bara lite avundsjuk :) näsatn svårt att föreställa sig den lycka ni måste känna! Ni är fantastiska och er son är underbart fin :) Hoppas vi ses snart! Kramar<3
:) Va fint skrivet :) Är så spännade att läsas om andras upplevelser.. Känns som en evighet sen jag födde Claudia <3
tackar för alla fina kommentarer om berättelsen, men ja skrev bara precis så som det kändes just vid den stunden. Jag vill aldrig gå tillbaka till jobbet !!! Jag vill alltid vara hemma med Nea och Leon <3
Jättebra skrivet och intressant läsning! Det måste vara otroligt jobbigt att stå bredvid och se den man älskar ha så ont och inte kunna göra annat än "bara" stötta, men det betyder så otroligt mycket!! Nea var verkligen superduktig och skönt att du inte är avskräckt för det kan man lätt bli för stunden. Men ni fick ju ett underbart resultat!! :) Nu har ni båda miraklet hemma! han är så underbart fin!! <3
Har precis läst förlossningsberättelsen och jag blev så rörd och jag skrattade när jag läste när du skrek på barnmorskan. Även om jag läst er berättelse så kan jag inte riktigt än förstå vad jag själv kommer gå igenom men det är spännande. Som Vincent skrev så måste man nog verkligen tro på sej själv, att man kan klara av det, då går det nog bra :) Nu önskar jag er en fantastisk fortsättning och en spännande framtid med vackra Leon! kramar!!
Skicka en kommentar