Idag fick vi det. Kallelsen till Uppsala som vi väntat ca 9 månader på.
Den 27/6 - om 14 dagar ska vi dit.
Panik i hela kroppen och jag hade verkligen förträngt det hela. Vill inte dra upp allt igen. Det gjorde så ont i hjärtat av oro förra gången.
Jag vet ju att det inte är något fel på Leon, han är ju en fantastisk unge som utvecklas i en rasande fart! Så jag är inte orolig. Men om 14 dagar när jag sitter där på ett av Sveriges största sjukhus. Alla människor i vita rockar. Alla kliniskt vita korridorer. Jag kommer bli orolig igen. Jag kommer ha gråten i halsen och paniken i ögonen..
Om ni inte har en aning om vad jag pratar om, så kan ni läsa här.
3 kommentarer:
Det kommer att gå bra. Känner ju inte er men efter att ha följt er på bloggen tror jag att er lille kille är helt frisk. Men förstår känslan. Jag ska iväg med Julia till läkaren eftersom jag har upptäckt en fläck i hårbotten på henne. Genast blev jag kallsvettig och tänkte det värsta.
<3
Jag kommer med. Vi ska visa upp vilken duktig kille vi har och då kan vi lägga det här bakom oss. Kramar mamma/mormor
Skicka en kommentar