tisdag 4 december 2012

Leons återbesök på barnkliniken.

Förra veckan fick vi en kallelse till Leons läkare på Barnkliniken. Visste inte att vi skulle bli kallade. I januari i år, alltså snart ett år sedan fick vi ett brev om att all utredning läggs ner för alla resultat var bra. Punkt. Ingenting mera, jag stod som ett frågetecken och tyckte inte alls att det kändes bra,
jaha? okej? eller? öhm? nudå? va?

Har under det här året skjutit på att ta upp det, ringa läkaren och prata igenom. Stoppat huvudet i sanden och bara låtit det vara. Dom som vet något sa ju att allt var bra... ?
Blev väldigt förvånad när kallelsen kom förra veckan, men lättad, äntligen skulle jag få komma och få klarhet.. Men nervöst, varför blev vi kallade? Är det något som ändå måste kontrolleras? Ånej.. ångest och oron bubblade upp igen.

Leons återbesök

Vi träffade läkaren, han berättade och förklarade allt som vi vart med om. Att vi gjort alla utredningar med misstanke om kraniosynostos, förtidigt förslutna suturer då fontanellerna var slutna. Alla utredningar vi gjort har bara visat bra resultat, allt dom vart minsta osäkra på har dom tagit till mer utredning. Vi har vart till Uppsala och träffat specialister två ggr, gjort ögonspegling, ögonbottenundersökning, magnetröntgen/skiktröntgen av hjärnan, datortomografier för att se utvecklingen i hur det växt.
Allt detta var pga att Leons huvud slutade växa enligt sin egen kurva + att han hade småsmå fontaneller och litet huvud -2SD.
Vi tog längd 93cm, vikt 12kg, huvud 47,5. Han undersökte Leon genom att leta efter "Pippin" i öronen, munnen, med reflexklubban på armar och ben, Leon tyckte att han var "toki dokto" och skrattade. Kände på hans huvud och lyssnade på hjärtat. Allt gick bra, Leon var inte rädd och behövde inte känna sig "modig" :). Han frågade om Leons utveckling, sömn, mat och prat. Och av det han såg på Leon så tyckte han att Leon mådde jättebra.
Han frågade om jag ville komma tillbaka någon mer gång eller om jag känner mig trygg, att vi fick komma på kontroll om vi ville, men det fanns inte längre någon anledning till det pga huvudet. Jag sa att det kändes bra nu och han sa att annars är det bara vi ringer så får vi komma.

Frågade även om Luna, då det upptäcktes på BB att hennes fontaneller är väldigt väldigt små också. Fast läkaren vid läkarundersökningen kunde känna att suturerna var öppna. Men med tanke på storebrors historia så kommer vi gå på täta kontroller med henne. Leons läkare sa att det är bra att vi håller koll på henne, men att det behöver inte betyda att hon kommer gå igenom samma som Leon, så länge hon håller sig efter sin kurva så är allt normalt. Kändes skönt att höra. Jag och Vincent kan helt enkelt inte göra "ordentliga" huvudet ;) skämt å sido..  

Det känns som jordens tyngd lättat från mitt hjärta och jag vill bara gråta. Äntligen är vi "fria" från detta jobbiga som fyllt mitt hjärta med oro.  Min fina älskling <3 


Inga kommentarer:

tack för titten och välkommen tillbaka :)