Kl 14 gick jag iväg till syrran, med en stor pysselväska i varje hand. Halvvägs upp (två gator bort bor hon) så höll jag på att dö. Vad tänkte jag liksom? Mina armar höll på att gå av! Där fixade vi med att gipsa min systers fina bebismage! Man vet ju aldrig när den där busen beslutar sig för att komma ut ;)
Har aldrig gipsat förut, men det gick bra tyckte jag, för att vara första gången :) blev fint!
Syrran fick ligga och chilla medan gipset stelnade. Bebis protesterade mot ryggläge men eftersom gipset redan stelnat så kunde den inte göra så mycket åt saken ;)
Efter en stund klippte jag loss min syster och magen fick gå och vila(stelna).
Sen lagade vi mat som vi sen åt, jättemumsigt blev det.
Och slutligen kollade vi på melodifestivalen och jag dog lite inombords över en viss låt. Sen var Di Leva med också, underbart! Men eftersom stor del av svenska folket inte riktigt är "där", så kom han inte vidare, men lika glad var han för det, eftersom han kan glädjas åt andra ;). Fin människa är han.
När det var slut så begav sig våran halvsovande mamma och jag hemåt, åt var sitt håll.
Jag mötte genast en otäck scen, en kille springer för livet upp mot gatan och efter kommer en bil, backandes i väldigt hög hastighet. Jag går på den korsande gatan så jag kände bara hur jag lyssnade efter en krasch när dom försvann från mitt synfält. Usch! Dom skriker åt varandra. Sen kommer den springade killen tillbaka, springer mot sina vänner och efter kommer bilen som stannar och ut rusar en tokförbannad snubbe ut, jag ser hur hotfull situationen ser ut och jag vill bara springa. Skyndar mig att runda hörnet mitt emot dom och går sen så snabbt jag kan gatan ner, hem.
Jag hör inget mer och bilen kommer snart åkande förbi mig vid korsningen.
Otäckt. Hjärtat i halsgropen möter jag Vincent som knappt ens hunnit ut från vår gata att möta mig.
Ikväll är det fest både högst upp i lägenheten i vårat hus och i lägenheten på andra sidan tunneln. Brukar betyda mycket liv i trapphuset (eftersom alla går förbi våran dörr/väggar till sovrummet) och mycket liv på gården (fönstren mot sovrummet). Suck., gillar inte att vara gnällkärring, men med sovande barn i hemmet gör man allt man kan för att bevara lugnet.
Godnatt!
- neas iphone
(TILLÄGG. Fick frågan varför jag inte ringde polisen och svaret är: Jag hade numret uppe på telefonen till polisen, men eftersom inget mer hände och bilen åkte iväg så ringde jag inte. Jag hörde allt som skedde bakom mig medan jag gick. Hade dom börjat slåss eller det hade blivit värre hade jag genast ringt. Killarna skrattade när bilen åkte iväg.)
4 kommentarer:
Fy vad otäckt, nästa gång får du sova över. Tack för igår, var jättemysigt och jag kände mig så ompysslad och fick lite extra energi. <3 kramar <3
Fy vad obehagligt. Ja, nästa gång ligger du över eller tar taxi. Fy så världen har blivit att man inte längre känner att man vågar ge sig ut på kvällarna längre :(
varför ringde du inte polisen ifall det verkade vara fara för någon av killarna? dom verkade uppenbart inte ute efter dig utan snarare varandra.. eller?
Till anonym: jag hade numret uppe på telefonen till polisen, men eftersom inget mer hände och bilen åkte iväg så ringde jag inte. Jag hörde allt som skedde bakom mig medan jag gick. Hade dom börjat slåss eller det hade blivit värre hade jag genast ringt. Killarna skrattade när bilen åkte iväg.
Skicka en kommentar