Något har vänt upp och ner på min vanligtsvis underbara, snälla, gulliga, trygga, glada kille.
Nu är det bara "nääej" på alla frågor och skrik.
Vill du ha frukost? "nääej". Vill du vara hungrig? "nääej". Nu ska vi byta blöja, "nääej". Vill du vara kissig? "nääej" . Nu äter vi lunch, "nääej". Okej du får ingen lunch, "nääej". Sitt ner i soffan! "nääej"..... osv osv..
Han skriker! Han är inte ledsen eller arg. Han bara skriker, tills han blir ledsen och arg.. Gnällig och skrikig. Världens jobbigaste ljud. Ledset och argt skrik kan jag ta, men inte det här, det skär i öronen och tålamodet försvinner direkt. Behöver öronproppar. Försöker att inte göra för stor grej av det, så att det blir en grej för honom. Tröstar honom när han blir ledsen förstås.
litet smakprov
Maten, leon har nästan alltid ätit mycket och bra. Nu äter han inte. Han vill inte äta, ibland går det, ibland får man mata och ibland hänger han sig ner från stolen så mycket han kan och bara skriker när han ser maten.
Kan inte längre somna själv, vilket han nästan alltid gjort. Nu är han inte bara ledsen utan hysterisk! Och det hjälper inte att vi är kvar där och myser. Han verkar vara rädd för att somna. Han har alltid vetat att vi finns här för honom, vi har alltid gått in när han blivit ledsen.
Och han testar allt och lite till! Han vet om de saker han inte får och gör dom ändå och väntar på att vi ska säga till. Han sneglar på oss medans han gör det. Sen så när vi säger till så bryter han ihop totalt eller så skrattar han. Suck.
Han går iväg och "surar" i hörn. Vill inte komma om man ber honom. Då låter vi honom vara, men är han ledsen så brukar vi gå fram till honom och fråga om han vill komma och oftast så sträcker han upp armarna och vill kramas..
Och vissa andra (mer och mer sällan) sekunder så är leon sitt vanliga jag.
Han vill han hjälpa till med allt. Hämtar mina skor när vi ska gå ut. Packar upp matkassar. Lägger rätt sak på rätt ställe, går iväg med sin smutstvätt och lägger den i sin tvättkorg. Tar av sig ytterkläder när vi kommit in och lägger dom i sin låda. Han går till badrummet när man ska tvätta rumpen och hämtar sin smörj när vi ska smörja. Han springer och glädjeskriker när man kommer hem och springer in i famnen och kramar. Han klappar och gosar. Killas under fötterna, kommer med böcker och stjärtar ner sig i knät.
Här vill nyvakna leon visa upp godislådan som vi fick från vincents jobb :)
Tror att det är lite kämpigt när han blivit 18 månader stor fast liten och kommit underfund eller försöker komma underfund med saker och lära att man inte har kontroll på allt att det finns så mycket mer att lära sig. Klart det är läskigt.
Det är så svårt hur man ska göra, vissa saker har man inte en aning om, och vissa saker gör vi på känn. Försöker att inte göra allt till en för stor grej. Han går igenom mycket känslor inom sig nu tror jag. Viktigast är att alltid finnas, trösta och acceptera
Detta är Leon 18 månader gammal.
Har ni som läser några erfarenheter att dela med er av?
4 kommentarer:
Känner igen det där! Det är bara att stå ut, försöka vara tålmodig, det är inte lätt! kramar
min dotter är exakt så där,(hon är 18 månader)speciellt det där med maten, man vill ju att dom ska få i sig ordentligt med mat, men vill dom inte så vill dom inte :) bara att stå ut är som du säger en fas, så det går över ska du se.
2-års trots kallas det.. :( Ralf är likadan, han vill ha välling med när han får den så skriker han. Hyssar och busar hela tiden. Förstör medvetet hela tiden för Freja.
Får han inte som han vill så river han bland möbler, kastar i väg sitt porslin eller slåss.
Och gråt och skrik hela tiden, jag hoppas det går över snart, för det är en kamp om varsagslivet hela tiden.
Oj det var tidigt att bli trotsig vid 18 månader??!! För vår del var det mer att lillan skolades in på dagis vid 17mån och efter nån månad eller två kom hon i nåt slags utvecklingskaos.. Det var så mkt nytt, så helt plötsligt pratade hon nästan bara sluddrigt och konstigt... å det varade ett par veckor eller nåt, å sen kom hon ur det. Då pratade hon suveränt bra. Som om det "hakade upp sig"... Trotsen har kommit nu vid 2 år och är INTENSIV för vår del. Nu har hon lite av en trotspaus efter 4 iiiiiiintensiva knäckande trotsveckor och är väldigt känslig och gosig istället! <3
Skicka en kommentar