Vi får inte längre gå på babycafe, vilket säger sig självt, Leon är ingen bebis längre utan ett litet barn som är mitt uppe i hans stors upptäckaräventyr och tycker att det är jobbigt med för mycket ljud och rörelse, då blir han nästan apatisk och antingen gråter eller sitter och stirrar- i timmar.
Det är inget fel på min lilla kille, han är helt enkelt i mellanåldern.
Och rent ut sagt så suger det litegrann. För man kan inte ta sig iväg på öppna förskolan, för babycafeet är han ju för stor för, eftersom han kan gå(?). Jaha, och öppnis för liten för, dels för få är ALLA storbarnleksakerna framme, över hela golvet, såna där man kvävs av om man stoppar i munnen. Visst 'ska' han lära sig, men jag känner inte att det är rätt metod. Självklart är man ju med hela tiden, men hur kul är det för en ettåring att INTE få undersöka för att det är en rent av farlig miljö. Man känner sig redan som en tjatmorsa med alla prövningar som han gör. Så öppnis är inte direkt en plats för oss heller.
Någon som känner igen sig? Mellanålder.
Klart man inte kan skydda dom mot allt, men han är bara 15 månader och är både liten och stor, beroende på hur man ser på saken. Jag tror inte att jag är väldigt överbeskyddande (?), jag vill bara mitt barns bästa. Jag vill att han ska få alla möjligheter att få utvecklas och lära sig nya saker, i någorlunda lugn miljö.
Igen blir förvånad när jag säger att jag tycker att Leon är för liten för dagis. Många säger att det är bra med dagis för då lär dig barnen saker.... Jag vill inte ge mig in i den diskussionen idag, det tar vi en annan dag ;)
Utan det jag vill säga är att jag vill att Leon ska lära sig saker i hans egen takt, han behöver inte gå på dagis för det. Det är ingen brådska. Om Leon kommer gå på dagis så är det för att han själv vill det, alltså tillräckligt stor för att säga det, typ.
-----------
OBS OBS!
Jag har inget emot att andra har sina barn på dagis set är helt upp det varje familj, vill bara säga det.
Men den som säger att man hämnar barnen om dom inte får gå på dagis är dum i huvudet och vet uppenbarligen inte vad denne pratar om.
Jag är otroligt tacksam för vårdnadsbidraget.
-----------
Det jag skulle komma fram till, hahaha!
(ni vet ju hur jag är bla bla bla)..
Så nu för tiden håller vi hos hemma hos folk och i lekparkerna, men på det sättet är det samtidigt lite svårare att lära känna nya mammor, pappor och barn, vilket är jättetråkigt!
Idag välkomnar vi alla nya och gamla vänner med barn
hem till oss för lek och mys!
Och vi tjuvstartar helgen med gottit fika
i form av blåbärspaj med vaniljsås och frukt till barnen :)
- neas iphone
5 kommentarer:
Jag har aldrig gått på dagis :)
Och skulle inte heller vilja lämna ifrån sig min ettåring (när den dagen nu kommer heh.. )
<3
Hejsan Gumman..
Jag väntade ju tills William var 2,5 år innan han började på dagis och Leo kommer börja när han är 2 år.
Jag började dock att gå till öppnis direkt efter babbycafeet. Till och med innan det slutade.
Ett tips är att komma tidigt tidigt och vara där när det öppnar och vara där ett tag och sen gå när det blir för mkt.
Fredagar brukar inte vara så farligt fullt med folk om jag minns rätt.
Jag hoppas att du kommer till rätta med vad du vill göra. Det blir nog bra i vilket fall... Du känner ju ditt barn bäst... =)
KRAAAM
Dagis-konversation ska vi inte ta idag. Men du ska skatta dig lycklig över att du vill vara hemma. Du trivs med det, så varför inte?
Jag fick panik av att vara hemma och vantrivdes. Kan bero på att jag är rastlös. Men jag kom aldrig till ro. Och nu när vi jobbar, barna går på samma dagis.. Så är vi mycket lyckligare.
Så du gör en bra grej.
http://www.orebrowaldorfforskola.se/
här finns det ro...
Tänk vilka olika ögon man har. Jag tycker bara det finns saker för barn som är mellan 1år upp till 2 år på öppnis. Jag förstår dig dock Gick inte heller så ofta på öppnis med Julia. I bland gick vi till emanuelkyrkan tror jag den heter som ligger vid Ekershallen. Där var det lite lugnare i alla fall 2006 :) Även Almbykyrka hade en när vi bodde där en kortis strax innan ella föddes. Där var jätte lugnt och inte många äldre barn. De flesta var i Leons ålder men idag vet jag inte hur det ser ut det är ju ändå tre år sen. Men på Familjecentralen är det galet mycket folk. Vi flyttade till den här sidan av stan när Ella var ca 7mån och Julia var nästan 3 och klättrade på väggarna så då blir man mer eller mindra tvingad att gå och andra barnet hänger liksom bara med på gott och ont. Men du ska göra det du känner är bäst för er. Det är ditt första barn så du gör rätt i att ta det lugnt och bara njuta av att vara mamma. Hoppas allt har gått bra med hans undersökningar.
Skicka en kommentar