lördag 8 januari 2011

i love my man

Alltså. innan man skaffar barn med någon så måste man väl prata om och ha någorlunda samma synsätt? eller?

Nu när jag är sjuk så är jag mycket vid datorn.. kom in på detta forum när jag googlade om flaskvägran (vilket leon börjat med och det känns som vi provat allt)
Men sådant här får mig att tappa hakan och bli riktigt arg. Vad är det frågan om? Vad är det för jävla idiotmän därute som tror att barn är ENDAST mammans ansvar? Allvarligt talat? Bara för att (i detta fall) mamman är den som är föräldra"ledig" så har pappan INGET som helst ansvar? Inga nätter, inga bajsblöjor, inga nattningar osv? 

Dom jag umgås med vet ju redan mitt synsätt på detta. 
Under den tiden som jag är hemma och vincent är på jobbet så är vi på våra "jobb". När vi är hemma tillsammans så delar vi på allt, dag som natt (om jag behöver det på natten dvs eftersom jag ammar).
Detta har aldrig varit konstigt i våran familj. 

Jag vet och respekterar att folk ser annorlunda på saken.
Att pappan jobbar och tjänar hem pengarna så ska han få sova gott om nätterna. Jag förstår. Men håller inte med.

Mitt arbete som hemmavarande förälder är minst lika viktigt och därför behöver jag också vara någorlunda utvilad för att orka med dagarna.
Därför ska man dela.
Pappor som jobbar har ofta raster på sitt jobb. Fikarast, lunchrast osv.. Ja, ni vet vad jag vill komma med detta? Som hemmavarande förälder får man inte ens gå på skithuset ifred, man måste alltid tänka 5 steg före och planering ligger bakom varenda steg man gör osv.

Jaja, det jag vill komma fram till är iallafall att ni måste ju prata med varandra. Jag blir helt deprimerad när jag läser om dom här stackars mammorna som inte kan stå upp för sig själva.
Ni som inte har barn ännu men som går i tankarna. Ta upp detta.
Ni som har barn redan och inte är nöjd med situationen, ställ krav!
Sen ni som är supermammor och tycker att det är helt okej att ha allt/det mesta ansvaret. Tänk lite mer på er själva och dela upp det, man behöver sömn och man behöver få lite egen tid.

För de flesta mammor är det mesta väldigt naturligt och vi tar gärna över för vi av någon anledning "vet bäst".. Vi får inte glömma bort att våra män är pappor, och vi måste släppa in dom och låta dom vara föräldrar också.


Jag är så glad och känner mig lyckligt lottad över hur jag har det i min familj och att jag fann en man med samma synsätt som jag :)
kärlek

Inga kommentarer:

tack för titten och välkommen tillbaka :)