nu är det dags. jag orkar inte mera och pappan duger ofta inte. så nu var det dags. leon ska somna själv i sin säng. vi vill inte ha det så att man ska behöva guppa, vagga eller mata till sömns varje kväll.
idag påbörjades det, vi mös, ja ner honom, snurrade på mobilen och vaggvisan gick på repeat, jag och vincent stod på varsin sida. en lugnande hand på leon.
det var fruktansvärt.
han skrek och skrek och skrek.
och så jag gjorde det man inte ska göra efter ett tag när jag inte stod ut.
jag tog upp honom och genast blev han tröstad. jag insåg mitt felsteg direkt, men det gjorde så ont i hjärtat.
försök nr två. snurrade mobilen, vi på varsinsida. en lugnande hand på leon.
han skrek och skrek och skrek, och skrek lite till. från ledsen till förbannad till ledsen och trött.
nu var han ju arg för att vi inte tog upp honom, för jag nyss lärde honom att om han skriker tillräckligt mycket så tar vi upp honom.
vi visste att denna gång får vi inte ta upp honom. vi kan inte bekräfta det. vi vill inte ha det så.
jag tror inte på att barn ska skrika sig till sömns. jag tror inte på att man lägger ner barnet och går därifrån trots att dom skriker.
jag tänker att är jag/vi där så att han ser mig/oss, så är han iallafall inte ensam. han kan inte känna sig ensam.
vi är ju där, hos honom, hela tiden.
tills han blir trygg i sin säng och kan ligga och somna själv.
vi strävar dit men det är tungt och svårt.
han skriker och tittar vädjande på en. och där står vi, tittar på vår lilla kille.
pratar inte med honom, håller bara en mjuk hand på.
tror han skrek i 1,5-2h.
jag stod och tänkte, vad vill jag ha för rutiner?
jag vill inte vagga. jag vill inte ligga ner i hans säng med honom. jag vill inte stryka honom på kinden.
för jag tänker, börjar man med något så vänjer vi ju honom vid det och då klarar han sig inte utan det. vill inte ha det så.
sjunga en sång för honom kan jag göra, det kan vi göra varje kväll, det är ju mysigt.
vi sjöng hans favorit. bäbä vita lamm. hans skrik tystnade direkt, ögonlocken blev tunga. på 10 minuter hade han somnat. denna kväll fick vi sjunga den kanske 15 ggr. målet är att trappa ner, så att man bara behöver sjunga den ett par ggr.
men jag tror vi hittade vår grej.
det jobbiga nu är att vi måste fullfölja det här från och med nu. och kan inte ge vika. suck.. nästa vecka kommer bli härlig, när vincent ligger borta på jobb och jag får göra det själv. men det är skönt att få in den här rutinen sooner rather than later. han blir ju bara större och tyngre.
om ni har några tips så tar vi tacksamt emot dessa.
idag påbörjades det, vi mös, ja ner honom, snurrade på mobilen och vaggvisan gick på repeat, jag och vincent stod på varsin sida. en lugnande hand på leon.
det var fruktansvärt.
han skrek och skrek och skrek.
och så jag gjorde det man inte ska göra efter ett tag när jag inte stod ut.
jag tog upp honom och genast blev han tröstad. jag insåg mitt felsteg direkt, men det gjorde så ont i hjärtat.
försök nr två. snurrade mobilen, vi på varsinsida. en lugnande hand på leon.
han skrek och skrek och skrek, och skrek lite till. från ledsen till förbannad till ledsen och trött.
nu var han ju arg för att vi inte tog upp honom, för jag nyss lärde honom att om han skriker tillräckligt mycket så tar vi upp honom.
vi visste att denna gång får vi inte ta upp honom. vi kan inte bekräfta det. vi vill inte ha det så.
jag tror inte på att barn ska skrika sig till sömns. jag tror inte på att man lägger ner barnet och går därifrån trots att dom skriker.
jag tänker att är jag/vi där så att han ser mig/oss, så är han iallafall inte ensam. han kan inte känna sig ensam.
vi är ju där, hos honom, hela tiden.
tills han blir trygg i sin säng och kan ligga och somna själv.
vi strävar dit men det är tungt och svårt.
han skriker och tittar vädjande på en. och där står vi, tittar på vår lilla kille.
pratar inte med honom, håller bara en mjuk hand på.
tror han skrek i 1,5-2h.
jag stod och tänkte, vad vill jag ha för rutiner?
jag vill inte vagga. jag vill inte ligga ner i hans säng med honom. jag vill inte stryka honom på kinden.
för jag tänker, börjar man med något så vänjer vi ju honom vid det och då klarar han sig inte utan det. vill inte ha det så.
sjunga en sång för honom kan jag göra, det kan vi göra varje kväll, det är ju mysigt.
vi sjöng hans favorit. bäbä vita lamm. hans skrik tystnade direkt, ögonlocken blev tunga. på 10 minuter hade han somnat. denna kväll fick vi sjunga den kanske 15 ggr. målet är att trappa ner, så att man bara behöver sjunga den ett par ggr.
men jag tror vi hittade vår grej.
det jobbiga nu är att vi måste fullfölja det här från och med nu. och kan inte ge vika. suck.. nästa vecka kommer bli härlig, när vincent ligger borta på jobb och jag får göra det själv. men det är skönt att få in den här rutinen sooner rather than later. han blir ju bara större och tyngre.
om ni har några tips så tar vi tacksamt emot dessa.
kärlek
7 kommentarer:
William somnade i min famn ganska länge.. så la jag ner honom i spjälsängen.. men jag kunde sitta framför teven o söva... så de funkade bra..
hej.
jag har denna med lilly. först så låg jag där tills hon somnade men kände att jag vill inte ha det såhär för det gjorde mina föräldar med min min syster o dt tog alltid flera timmar så nu lägger ja lilly pussar sätter på madicken lr pippi i ipod högtalarna.o så innan det får hon mat oxo.o vi varvar ner sitter o myser i soffan lr så. går därifrån hon gnäller lite då o då går in ger henne nappen en puss på kinden sen ut igen väntar ett tag hon gnäller men jag visar bara att jag är där tar inte upp henne eller något det var jobbigt i början men dt går fort o komma in i rutiner nu lägger ja henne hon gnäller en lr 2 gånger som ja går in o ger henne nappen sen så somnar hon helt själv. håller med om att inte låta dom gråta sej till sömns tror itne ja heller på men detta har funkat bra för oss. hon vet vad som gäller nu. hoppas att dt ska gå bättre för er. man blri helt slut av o gå o vagga runt på dom oxo :)
xoxo kayla
Ni kommer märka en skillnad redan ikväll säkert.. och om två kväller till när Vincent ska vara borta går det säkert hur smidigt som helst, det gjorde det tredje kvällen med kev iaf.. Stå på er, man märker resultat fort..Kevin är fruktansvärt trygg i sin säng. Den gäller att lära barnet att komma i harmoni med sin säng och känna att det är tryggt och mysigt att gå och lägga sig.. Lycka till <3 kram Tess
Hej! Jag heter Fanny o har en dotter som är lika gammal som Leon ( dom är födda samma dag tom!)
Sen My var 3 månader har hon kunnat somna själv. Jag började med att lägga henne i vagnen några kvällar, och drog runt henne i lägenheten tills hon tillsist somnade. Efter ca en vecka så la jag bara henne i vagnen UTAN att köra, bara vicka till den lite ifall hon började storgråta. Efter ca 3 kvällar lärde hon sig att somna själv i vagnen. Sen var det bara att lägga henne i sängen :) Måste tillägga att jag aldrig låtit henne skrika sig till sömns, utan kanske med 2 minuters mellanrum varit där o tröstat utan att ta upp henne.
hoppas det går bra, och eran leon är underbart fin!
p.s finns på facebook ifall du vill titta på hur My ser ut :)
Fanny Söderback
Vi kommer fixa det älskling, jag är övertygad om det <3
Och du kommer klara det galant när jag är borta, jag lovar <3
Älskarej :*
Här buffar vi i lilla rumpan! Minna sover iofs på magen och då är det ju lättare att buffa, svårt att göra när de ligger på rygg. På sida går det ifall ni vill prova men inte lägga honom på mage.
I alla fall så började hon sova i spjälsängen för ca 3 veckor sen. Vi börjar alltid med att "försöka" gå därifrån när hon är lagd. Busa, pussa, lägga ner, på med täcke, säga gonatt och gå ut. De första två veckorna har vi inte hunnit ta mer än ett steg innan hon vrålat. Så då har vi gått tillbaka och buffat rumpan tills hon slutat grina, det går ganska fort. Sen håller jag handen kvar på ryggen en stund, börjar hon gnälla igen buffar jag igen.. och sen hålla handen på ryggen. Tills jag märker att hon andas lugnare och nästan sover. Då säger vi/jag gonatt och går ut.
I fredags hann sambon ut ur rummet efter gonattet, hon låg och smågnölade ett tag och blev lite ledsen. Då gick han in och buffade lite granna och gick ut igen. Och då somnade hon alldeles själv! Sen dess har hon somnat själv ca varannan kväll. Så jag hoppas att det löser sig av sig självt snart.
En sak som jag vet hjälpte jättemycket med förra barnet var att se till att han var jätteglad precis innan nattning. Alltså ta till alla medel för att få honom att skratta, helst kikna av skratt. De gånger man verkligen ansträngde sig för att ha roligt så gick det mycket bättre.
Jag skulle inte förvänta mig att ett så litet barn ska kunna somna ensam. Varför inte ligga bredvid honom om han blir lugn och trygg av det? För det är ju inte så att bara för att han vänjer sig vid en sak så kommer det alltid att vara så. Jag menar, man vänjer ju ungar vid att amma men de slutar ju med det. Och med blöja. Vilken tonåring vill sova bredvid morsan liksom? Var sak har sin tid. Och man kan aldrig skämma bort ett spädbarn! Så stressa inte med nya sovrutinen om han inte gillar den. Om han skriker och dit hjärta gör ont och så. Han kanske är i en extra känslig fas nu. Det går över. Vad jag försöker säga är att du inte ska se det som ett nederlag om det inte funkar. För eller senare kommer han somna gott!
Skicka en kommentar