bästa människor

ja, jag känner mig helt värdelös... känslan försvinner liksom inte. jag kan inte hjälpa min stackars älskling med någonting i lägenheten, försökt måla lite lister, men fingrarna domnar bort och jag får sån smärta i dom samtidigt..

han får jobba dygnet runt känns det som. idag har vi haft supersnälla robin här som hjälpt vincent och mamma är här och har vart här hela dagen, hon har diskat (då jag inte ens kan göra det utan att få jätteont) sen har hon planterat om alla mina blommor, så nu är dom superglada :D TACK :*

jag har vart och handlat och sedan lagade jag lunch till oss fyra, skink och pastasallad, och sedan nu för en stund sen fixade jag med fika, fruktsallad och glass :) jag är iallafall till lite nytta, hoppas jag.

får försöka tänka på det som mamma säger, jag servar med det jag kan nu även om jag inte kan göra grovjobbet, så blir det tvärtom sen, vincent kommer ju stötta mig och serva allt han kan under förlossningen.
Vincent säger såklart hela dagarna "det gör inget älskling, jag gör det så gärna för våran skull. jag vill att du tar det lugnt och vilar, du kommer ju göra det stora jobbet sen" han är underbar <3.

kärlek