det går trögt

jag lyckas iaf uppdatera mina graviditetsveckor här på bloggen...
just nu är det så mycket i mitt huvud och jag mår i ärlighetens namn inte speciellt bra. har nog dragit på mig en graviditetsdepression tack vare allt som hänt. psyket påverkar även kroppen så mina vanliga gravid-krämpor känns värre. så är det med det.
men jag har mina killar, min mamma, syster och min fina vän frida vid min sida.

leon har blivit gosigare med mig igen, på väg tillbaka från sin "gärna någon annan än mamma"-period och det känns underbart, (om någon annan har vart hemma med oss så har jag inte fått göra något med honom utan att han blivit hysterisk. är vi själva går det.. men inte mer än så) det har varit kämpigt för honom med alla hans känslor men även för mig. han känner ju att det är något med mig också. 
skönt att det börjar gå över, behöver det verkligen.
han är mitt ljus- min sol, oavsett humör givetvis men det känns lättare när vi inte måste bråka om allt.