fredag 9 mars 2012

Jobbigt dygn..

Måste bara skriva av mig.

Suck.. Leon har kommit till en klätterfas... han klättrar och grejar, är försiktig. Men vi har börjat ställa undan och även lägger ner stolar som han brukar gå upp på, han går alltid ner när vi säger till. Igår hann jag inte. Jag ser i periferin vad som håller på att ske men jag var en meter för långt bort.
Han klättrade upp på stolen, ställde sig och hängde mot ryggstödet, stolen välter. På vägen ner slår leon munnen och pannan i sitt leksakskök som vi håller på och bygga. Det är en hård skiva uppepå och öppna hyllor i. Han hamnar inne i nedersta öppningen. Gråtet, skriket som blir ljudlöst, blodet. Mitt älskade älskade barn jag gråter när jag tänker på det. Det här är första ordentliga "vurpan" och jag vet att du kommer vara med om fler. Men det gör så ont i mig och jag skuld belägger såklart mig själv.
Världens bula i pannan, blå på insidan av supersvullen fläskläpp, rött märke över munnen, flärpen mellan framtänderna och överläppen är av. Blodet forsar. Skrapsår och blåmärke på handen och såå såå ledsen och rädd.

Efter en kvart har han lugnat sig, blodet slutat forsa och leon börjar leka och skratta så ringde jag och pratade med 1177. Drar mig alltid för att ringa dit av flera anledningar.
Jag vill inte bryta ihop och inte kunna prata med dom och att det finns så jävla mycket dumhuvuden som sitter och svarar där har jag tyvärr fått erfara. Så dom gångerna jag ringt måste jag bygga upp en mur innan så deras kommentarer inte kommer åt mig.
Sjukt egentligen, dom ska ju finnas där för att stötta och dela med sig av sin kunskap?

Denna gången hade jag tur, fick prata med en jättegullig ssk som var väldigt sympatisk och sa dom här sakerna som man behöver höra. "Inte ovanligt" "sånt som händer" osv.
Han klarade checklistan iaf (Inte avsvimmad, inte slö, inga kräkningar. Tänderna sitter fast. ), så hon tyckte att han verkat klarat sig bra. Inga symtom på hjärnskakning men skulle såklart hålla honom under uppsikt och skulle läget förändras så skulle vi åka till akuten. och skulle något verka konstigt med tänderna så skulle vi söka tandläkare.

precis efter. leon har fått fläskläppar förut när han snubblat och slagit i tänderna i läppen och får då alltid suga på ett gäng rena torra tvättlapp som jag dränker i iskallt vatten. på så sätt slutar det blöda snabbare och han blir lugn av att suga i sig vatten.


vår egen sjuksköterska/momo kom förbi oss innan hon skulle åka och jobba och tittade på älsklingen. känns så tryggt att ha en momo med så mycket kunskap och erfarenheter <3

på dagen var leon som vanligt så det var skönt. på kvällen så kurade vi ner oss i soffan och myste. känns så hemskt att se sitt barn ha såna här onda märken på sig :( gör så ont i hjärtat :(

jag tror jag blev ordentligt skärrad och rädd efter den här händelsen. för hela natten har jag drömt mardrömmar. Mardrömmar som handlade om att jag inte lyckades rädda leon från kvävning. Jag har gått hlr utbildning när leon var liten. känns tryggt att ha den kunskapen nu när man har barn. eftersom det är olika på barn och vuxna. i drömmen så gjorde jag rätt. jag gjorde rätt med ryggslag och buktryck men det hjälpte inte, orkar inte skriva mer för jag börjar bara gråta. fruktansvärd känsla när jag vaknade upp ur mardrömmarna. även om det var skönt att det bara var en dröm så förlorade jag faktiskt mitt barn i drömmen och såna känslor ska ingen behöva ha i kroppen. kunde ju inte somna om såklart.. när jag hade gråtit klart och vart uppe och klappat på min sovande älskling så googlade jag på hlr och dubbelkollade så att jag verkligen hade gjort rätt. det hade jag.

till dig som vill friska upp minnet om hlr kan läsa här.

som om inte detta vore nog så när vi stod och lagade lunch här förut idag så öppnade jag skafferidörren och stod och glodde. Leon öppnade upp dörren helt som han brukar göra. och då RAMLAR dörren ner!! Hade träffat honom om jag inte hade hunnit sätta min fot emellan, astung skåpsdörr som resulterade i blödande fot.
Leon ännu en gång LIVRÄDD och bara skrek och skakade, som tur är gjorde den inte illa honom fysiskt. Gångjärnet gick av!? Ja, vi bor i lägenhet med gammalt kök, men allvarligt? Såhär får det väl inte vara?
Vincent ska ringa hyresvärden när han kommer hem. Nu orkar jag inte mer. Ska gå och sova nu när Leon sover.


2 kommentarer:

Minna sa...

Det gör alltid ont i ens hjärta när barnen skadar sig. Mina har också slagit sig ordentligt många gånger och alltid haft en tur i oturen. Men du, Jag tycker du ska ringa tandläkaren direkt. För om du inte gör det och de inte dokumenterar skadan Så gäller inte försäkringen om det skulle visa sig att vuxentänderna är skadade. Nu är de säkert inte det men ta hellre det säkra före det osäkre. Julia har slagit i sina tänder jätte ofta och det har sett illa ut t.om slagit av den där strängen du talar om. Vi har alltid ringt folktandvården och hon har fått komma in och de har dokumenterat. Sen har vi kontaktat försäkringsbolaget som också har dokumenterat händelsen. Nu har hon fått sina nya tänder och de är tack och lov oskadda men det vet man ju inte förrän de kommer upp. Bara ett tips och vill inte skrämma dig. Skönt att det gick bra.

Yohanna sa...

Åh hujedamej, det är hemskt när man inte hinner fram!! :(

tack för titten och välkommen tillbaka :)