gulliga trogna läsare

Jag har fått både kommentarer och mail ifrån trogna bloggläsare, ni frågar hur vi mår, har för oss och att ni saknar uppdateringar. Vi har inte gått under jorden ;) vi mår bra, livet tar upp all tid bara :) finns möjlighet att följa mig på instagram för er som har det @neasol min sömnad hittar ni under #solbarnen.

hoppas att jag kommer kunna få igång bloggen snart, för jag saknar det. men kan inte lova något ännu, då blir jag bara stressad.

ta hand om er!

2013

Börjar nya året som många andra, men för mig är det första gången. Börjar det nya året med att väga, fotografera och mäta mig.

2013 blir det som 2012 inte var.
2013 blir året då jag börjar lägga mer fokus på Mig.
Har alltid älskat träning och hälsa och ska börja leva efter det igen. Jag ska träna för att jag älskar det, bli stark igen, inte sträva efter något ideal. Men varje gång jag hittar en bortförklaring så ska jag ifrågasätta den. Jag tänker inte sluta äta choklad, tänker njuta av livets goda. Yoga ska bli en del av min vardag igen. Inte lägga någon energi på "öken-människor". Jag ska fixa håret och unna mig massage regelbundet. Ska fortsätta vara mitt harmoniska jag och inte låta stress ta över. Jag ska sluta tänka _för_ ekonomiskt, är det något Jag verkligen behöver så ska jag unna mig det. Jag ska prioritera att sy kläder till mig. Avsätta en dag i veckan då jag bara syr till mig. Träffa mina vänner mer detta år.

Sist men inte minst, utan snarare det viktigaste och det som alltid kommer ligga främst, så kommer jag fortsätta att ta vara på, uppskatta, njuta och skratta varje dag med mina fantastiska barn.
Det är dom som är glöden till livet.

Luna 2 månader

Tiden går fort... för fort!

Våran lilla Luna är en harmonisk liten plutta.

Två saker som hon gillar speciellt mycket är att titta på när mamma syr eller dansar fuldans med storebror. 

Känner mig väldigt lyckligt lottad. 

Leons återbesök på barnkliniken.

Förra veckan fick vi en kallelse till Leons läkare på Barnkliniken. Visste inte att vi skulle bli kallade. I januari i år, alltså snart ett år sedan fick vi ett brev om att all utredning läggs ner för alla resultat var bra. Punkt. Ingenting mera, jag stod som ett frågetecken och tyckte inte alls att det kändes bra,
jaha? okej? eller? öhm? nudå? va?

Har under det här året skjutit på att ta upp det, ringa läkaren och prata igenom. Stoppat huvudet i sanden och bara låtit det vara. Dom som vet något sa ju att allt var bra... ?
Blev väldigt förvånad när kallelsen kom förra veckan, men lättad, äntligen skulle jag få komma och få klarhet.. Men nervöst, varför blev vi kallade? Är det något som ändå måste kontrolleras? Ånej.. ångest och oron bubblade upp igen.

Leons återbesök

Vi träffade läkaren, han berättade och förklarade allt som vi vart med om. Att vi gjort alla utredningar med misstanke om kraniosynostos, förtidigt förslutna suturer då fontanellerna var slutna. Alla utredningar vi gjort har bara visat bra resultat, allt dom vart minsta osäkra på har dom tagit till mer utredning. Vi har vart till Uppsala och träffat specialister två ggr, gjort ögonspegling, ögonbottenundersökning, magnetröntgen/skiktröntgen av hjärnan, datortomografier för att se utvecklingen i hur det växt.
Allt detta var pga att Leons huvud slutade växa enligt sin egen kurva + att han hade småsmå fontaneller och litet huvud -2SD.
Vi tog längd 93cm, vikt 12kg, huvud 47,5. Han undersökte Leon genom att leta efter "Pippin" i öronen, munnen, med reflexklubban på armar och ben, Leon tyckte att han var "toki dokto" och skrattade. Kände på hans huvud och lyssnade på hjärtat. Allt gick bra, Leon var inte rädd och behövde inte känna sig "modig" :). Han frågade om Leons utveckling, sömn, mat och prat. Och av det han såg på Leon så tyckte han att Leon mådde jättebra.
Han frågade om jag ville komma tillbaka någon mer gång eller om jag känner mig trygg, att vi fick komma på kontroll om vi ville, men det fanns inte längre någon anledning till det pga huvudet. Jag sa att det kändes bra nu och han sa att annars är det bara vi ringer så får vi komma.

Frågade även om Luna, då det upptäcktes på BB att hennes fontaneller är väldigt väldigt små också. Fast läkaren vid läkarundersökningen kunde känna att suturerna var öppna. Men med tanke på storebrors historia så kommer vi gå på täta kontroller med henne. Leons läkare sa att det är bra att vi håller koll på henne, men att det behöver inte betyda att hon kommer gå igenom samma som Leon, så länge hon håller sig efter sin kurva så är allt normalt. Kändes skönt att höra. Jag och Vincent kan helt enkelt inte göra "ordentliga" huvudet ;) skämt å sido..  

Det känns som jordens tyngd lättat från mitt hjärta och jag vill bara gråta. Äntligen är vi "fria" från detta jobbiga som fyllt mitt hjärta med oro.  Min fina älskling  

julen nalkas!

nu börjar frågorna komma vad barnen önskar sig, åååå alltid lika svårt! :)

Leon
Det som iaf står högst upp på önskelistan är en micki-spis, den nya varianten som är lite mer modern ;)
vi skulle bygga ett kök till leon själva, men tiden finns inte riktigt och plutten älskar att leka laga-mat-lekar.

Mat och bak-leksaker -gärna mjuka,
Pyssel, pärlor(armband/halsband),
Paljetter,
Pärlplattor(stora),
Leklera,
Tvålkritor,
Hobbyfärg,
Pussel - gärna med djur, bokstäver eller siffror.
Filmer/kortfilmer med: Bamse, Totte, Alfons Åberg.
Böcker med flera korta berättelser i/klassiska sagor.
Bra pall exempel & exempel

Luna
speldosa/musikmobil/mobil - som man kan hänga vid skötbordet, i bilen eller vid sängen.
Lamazeleksaker är fantastiska tycker vi! :)
Bumbostol exempel
Lekbåge till babybjön babysitter.
Babygym exempel
Kuber/burkar som man kan stapla på varandra och i varandra.
Aktivitetsleksaker som låter.


uppdaterar när jag kommer på något mer :)

Braiga sidor:
http://www.abcleksaker.se/, http://lekmer.se,

första veckan i vardagen

hur sjukt är det inte? tiden rusar förbi! här hemma tar vi det lugnt och bara är, vincents första jobbvecka har vi klarat oss igenom. vi har hälsat på lite vänner, gått promenader och vart på bvc.

Har fått några reality checks som jag inte tänkte på i min planering när jag skulle få en oktoberbebis. Hade ju planerat att ha Luna i sjalen och fortsätta min och Leons vanliga vardag. Men det var inte riktigt så enkelt.

¤ Jag kan inte amma utomhus för att det är kallt och mjölkstockning är hemskt. Svårt att gå med Leon till parken då. - tills pluttan fått sovrutiner.

¤ Vi kan inte hänga på öppna förskolor för det är den här tiden på året då alla är sjuka. Blivit avrådd eftersom Luna är liten och känslig, rs-virus är ingen höjdare.

¤ Många av våra vänner är sjuka eftersom det är den tiden på året då förkylningarna aldrig ger sig.

Vi känner oss ganska ensamna. Vissa tycker kanske att vi är hönsiga, men så är det. Vi vill träffa våra vänner. Alla som är friska vill vi mer än gärna ha lekdejter med. 

lycka

Jag är så lycklig. Ligger och lyssnar på Leon som ligger i sitt krypin och snosar. På min arm ligger min lilla hundvalp Luna och sover, bredvid ligger Vincent och han snarkar inte :) ;)

Tycker att bebisar känns som små hundvalpar i början, dom har liksom den formen, och de goa kinderna som bara hänger när dom sover :* när jag ligger och ammar henne så får jag också den känslan, diande valp ;) underbart sött är det hursomhelst!

Lite bilder :)

lycka

första tiden som tvåbarnsmamma

Idag har jag fått ännu en förälskelse-attack till min lilla Luna, hon är så underbar, mjuk, len, gosig och doftar fantastiskt! Jag känner mig så lyckligt lottad! Jag tänker på vilken gåva jag fått, två gånger om. Leon för snart 2,5 år sedan och nu Luna. Jag är så glad över att vara omföderska/andrabarnet-förälder. Med första barnet så var allt så nytt, även om jag hela livet sett framför mig och planerat för barn så kan man aldrig sätta sig in i alla känslor först man är där på riktigt.
Efter en förlossning med Leon som slutade dåligt och smärtan i underlivet var fruktansvärd efter att dom var tvungna att använda sugklocka för att få ut honom. Så dåligt bemött på bb och osäkerheten och känslan av att man var dålig för man inte visste allt. Mjölken tog 5 dagar att rinna till. Leon grät konstant varje natt från andra natten i en vecka. Sen tror jag vi hade ett par lugna veckor innan koliken satte igång. Allt var jobbigt, det var så psykiskt smärtsamt när han hade så ont. Och det gjorde så ont i min mage, som knivhugg när han skrek när Vincent bytte blöja så jag var tvungen att stå där bredvid och försöka trösta.
Konstant oro när han hade ont i magen, vad han hungrig? Räckte inte min mjölk? Var jag inte tillräckligt bra mamma? När Leon var 3 månader så kom det här med hans huvud upp. Oron tog över och jag trodde han skulle dö eller bli svårt handikappad. Min mjölk sinade direkt. Jag kunde inte ge min älskling det han behövde. Jag kämpade så mycket och så länge. Pumpade sönder mina bröst och var ett vrak. Jag önskar någon hade hjälp mig till en psykolog, att någon hade nått fram till mig att det inte är "hela världen" om man inte kan amma, att det viktigaste är att man mår bra. För det gjorde inte jag.

Det är vad jag ser när jag tänker tillbaka på mina första månader som mamma.

Nu när jag ser mig själv i min första tid som tvåbarnsmamma. Vad underbart det känns.
En förlossning med Luna som slutade bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. JAG krystade ut mitt barn, jag gjorde det, helt själv och jag var helt klar i huvudet och medveten. Det var mer fantastiskt än smärtsamt! Jag kände mig så stark, jag var så grym! Jag klarade det själv! Inga läkare och inga instrument. Ett bra stöd från BM och Vincent, JAG klarade det.
Efter förlossningen så hade jag inte någon smärta i mitt underliv, öm och obehagskänsla - ja, ont - nej. Jag var glad och full av endorfiner. Kom till bb, väl omhändertagen. Tiden på bb var lugn och trygg. Luna var inte ledsen alls, fick tutta hela tiden från att hon föddes, vilket resulterade i att mjölken rann till efter bara 1,5 dygn.

Leon har varit så fin mot Luna från första stund. Alltid fått vara nära när han vill, finns alltid plats för honom i mammas knä, även om Luna ammas. Jag ser honom alltid, lyssnar, finns för honom. Leon pysslar om sin lillasyster och hjälper gärna till med allt ifrån blöjbyte till att hämta/ge napp, hämta filt eller handduk, allt på egna initiativ.

Luna har inget ihållande magont, sover, äter, filurar, pruttar så vi alla hoppar högt och bajsar utan besvär. Vi lunkar på här hemma, i hennes takt. Det är lugnt, fridfullt och skönt.
Men det var två saker som kändes jobbiga precis i början. Den ena var att hon tog för litet sugtag vid amning och det var smärtsamt samt att hon hade några dagar då hon kräktes mycket, mycket! Det blev en del oro kring det, mest funderingen om 'är det normalt att bebisen hulkar fram fontänspyor?' Efter kontakt med bvc och vägning så konstaterades det att det inte var någon fara utan hon helt enkelt är en kräkbebis. Där och då sa jag till min bvc sköterska att jag inte kommer kolla så mycket på siffror på viktuppgång utan att jag tänker bara lita på det hon säger, då jag har stort förtroende för min bvc.
Med Leon blev jag helt besatt av siffrorna och viktuppgången pga allt som var då och för mig var det bara en negativ spiral kan jag säga nu med facit i hand.

Nu känner jag hur mycket lugnare jag är, jag kan njuta mer av den första tiden med Luna, med Leon och Luna. Är övertygad om att mitt lugn spelar in på hur mina barn mår och att jag inte var lugn första gången gjorde nog saken bara värre för Leon och vår första tid tillsammans.

Önskar jag kunde överföra mitt lugn på andra, inte fullt så lugna, nyblivna mammor.
I och med min fb-grupp som jag startat för oktoberbarn 2012 har jag fått insikt i att många mammor inte får någon hjälp i starten från kunniga människor. Inte får bra tips och råd från bb och/eller familj/vänner. Även många mammor är ensamna i sin föräldraroll där nyblivna pappor inte tycker att dom behöver ta hand om bebisen, det krossar mitt hjärta.
Känner mig lyckligt lottad över att ha så mycket fina människor omkring mig och framför allt tacksam för att Vincent är pappa till mina barn.

kärlek

Hej hej.

Här är det tyst. Vi lever i en bebisbubbla. Och det kommer vi göra i några veckor till. 

Tar vara på tiden tillsammans och bara är och njuter av varandra, att bara vara vi. 

Inga måsten, ingen stress och inga krav. 

Vet att det är många utöver den närmaste familjen som vill träffa och snosa på lilla Luna, 

men det får helt enkelt vänta lite, 

för nu håller vi på att lära känna vår nya familjemedlem.

Lite bilder så länge :)

¤ lycka ¤

Luna ¤

Vår dotter föddes BF+2.

10/10 2012. - min gissningsdag hihi! 

Klockan 21.57. Hon vägde 3475g och var 52cm lång.

Så underbart vacker liten diamant!

~¤  Luna ¤ ~

11/10-2012

första bilderna med hela familjen samlad ♥ ¤

Leons första möte med sin lillasyster, det var helt magiskt!!

Först så ville han sitta i knä när jag ammade och det fick han ju såklart och sen fick han vara med och byta blöja och så vyssade han henne för hon grät, han sa att hon var modig ♥.

Sen låg Leon och jag och mös en stund och spelade spel. Sen när Luna började gråta så sprang han fram och la kind mot kind och klappade henne och pussade försiktigt ♥.

Sen ville han hålla det fick han såklart och då berättade han vad hon hade för kroppsdelar och visade på sig själv och sen gosade och pussade på henne och sen sa han äckeleij Louna ♥¤♥¤

Min fina fina Leonälskling!!!

12/10-2012

¤ all kärlek i världen ¤